Det skulle ha spelats sju matcher i SHL den här lördagen när våren plötsligt hittat tillbaka efter veckans tillfälliga tillbakagång.
Nu spelades – två.
Skellefteå–Malmö och Djurgården–Färjestad uppskjutna sedan tidigare. Rögle–Växjö, HV–Leksand och LHC–Luleå uppskjutna under lördagen.
Jag vet inte om det egentligen behöver skrivas eller sägas så mycket mer än så.
Det går inte att längre fortsätta med den här cirkusen och det här smittkaoset.
Jag skulle säga att läget inte har varit mer kritiskt än på hela säsongen. Dels för att så många lag nu är drabbade av det förhatliga viruset och dels för att tiden börjar bli så knapp för att hinna spela klart säsongen. Det här blir allt mer SM i smittspridning. Att den sportsliga rättvisan är borta sedan länge tror jag att de allra flesta är överens om.
Jag lider verkligen med Johan Hemlin & Co som kämpar och kämpar och sliter dag och natt för att få ihop schemat, men det blir ungefär som när Kjell-Olof Feldt skrev att "löntagarfonder är ett jävla skit, men nu har vi baxat dem ända hit".
SHL testar mer än någon annan liga och det är förstås en förklaring till att serien är så mycket mer drabbad än exempelvis allsvenskan och SDHL. Men det är ändå något som skaver när fallen trots allt blir så många. Och vad är det som säger att det ska sluta med det här?
Det är, om jag förstår saken rätt, många siffror och många av Anders Tegnells kurvor som pekar åt fel håll och frågan är hur nära det är att inte alls gå att hantera för idrotten utan att det blir en nedstängning som den förra våren.
Jag har sedan i höstas varit inne på att SHL borde stängas för nedflyttning och har förstås inte ändrat uppfattning där. Men visst, jag förstår också att det är sent att göra det nu. Kollega Kustvik skrev för några veckor sedan en krönika med rubriken “Blås av säsongen – eller måste någon dö först?” och var den träffsäker då borde den träffa ännu mer rakt i solar plexus nu.
Det blir smått larvigt att till varje pris köra på för att kora en svensk mästare.
Jag säger inte nödvändigtvis att säsongen definitivt ska blåsas av, men gör i alla fall ett samlat uppehåll tills pandemin har lugnat ned sig, smittspridningen inte ökar runt om i landet och det inte längre varnas så mycket för en tredje våg och nya mutationer.
Ta en paus.
Andas.
Tänk efter före.
Skulle läget radikalt förändras till det bättre inom rimlig tid kan verksamheten absolut återupptas. Men bara då. För så här kan vi banne mig inte ha det. Det blir inte bra när man mer undrar över vilka matcher som ställs in än vilka matcher som spelas.