För varje omgång tappar LHC mark i SHL-tabellen och om det inte redan gjorts är det dags att byta fokus. Nu handlar det mer än något annat om att så mycket som möjligt rädda säsongen under de tio matcher som återstår av serien.
Att se till att åtminstone säkra en säkra en åttondelsfinal.
Allt annat är bonus.
Det är lika bra att se det så.
Har skrivit det tidigare: risken att hamna utanför slutspel måste tas på största allvar.
En tiondeplats är så klart ingenting som får någon med LHC-anknytning att dra på mungiporna, men med tanke på uppkomna läget är det där som siktet i första hand ska ställas in. Säsongen blir inte godkänd för det, men den blir i alla fall inte ett stort misslyckande som plats elva och nedåt skulle innebära. Sportsligt – och ekonomiskt.
Jag vet att det inte heller är många poäng i andra riktningen (uppåt), men tittar du på hur det ser ut på isen med tre raka förluster och bara två vinster på de åtta senaste pekar det definitivt åt fel håll.
Det är illavarslande.
Sen att det blev förlust i lördagsnatinéföreställningen i Karlstad är inte så mycket att säga om.
LHC räckte helt enkelt inte till. Ibland är det faktiskt inte svårare än så. Det saknades tillräcklig kvalitet och inidividuell skicklighet för att på allvar störa det som är SHL-hockeyns bästa lag just nu. Vad LHC är vete sjutton...men säg så här: om jag varit i tränaren Tommy Jonssons kläder hade jag varit orolig.
Dels för att det svajar så i match efter match och dels för att frånvaro- och skadeläget fortsätter att vara så utsatt. Det har hängt med under nästa hela säsongen och det verkar inte finnas något stopp.
Nu var Broc Little också borta efter en smäll på träningen i fredags.
Agatha Christie skrev i slutet av 1930-talet om "Tio små negerpojkar". Deckaren har sålts i uppemot hundra miljoner exemplar och tillhör därmed en av världens mest sålda böcker i alla kategorier.
Vintern 2018–19 upplever vi något liknande i hockeymiljö. En efter en faller spelarna ifrån och även om jag redan skrivit det alldeles för många gånger är det faktiskt snudd på omöjligt att låta bli. Nu saknades Eddie Larsson, Mattias Bäckman, Broc Little, Nick Sörensen och Sebastian Karlsson.
Känn på den.
Det kan gå i enstaka matcher, men inte så ofta och inte mot så här vasst motstånd. Det är en starkt bidragande orsak till att LHC har hamnat så här illa till, även om det så klart inte är den enda. Truppen har inte visat sig vara så stark som de som byggt den räknat med och Tommy Jonsson & Co har inte lyckats bygga en nödvändig defensiv stabilitet och trygghet.
För det ska sägas att även Färjestad stundtals har haft en lång frånvarolista. Skillnaden där är att man klarat av den och, delvis med större ekonomiska muskler, haft en trupp som varit stark nog ändå. Håkan Loobs gamla gäng har moderniserats och på väg mot något bra. Spelmässigt finns flera dimensioner och det kan spelas offensivt och underhållande, men också försvarsstarkt och effektivt på ledning.
Det kan räcka långt i vår.