Vi befinner oss bara i augusti, men en sak är jag säker på. Det kommer inte att vara många så kallade experter som kommer att tippa Linköping HC på slutspelsplats och bland de tio bästa i vinter. Kommer det ens vara någon (mer än möjligen jag, jag har inte bestämt mig än)?
Tveksamt.
Snacka om skönt utgångsläge. Snacka om att kunna vända det till något positivt när det snackas i omklädningsrummet. Snacka om att åtminstone slippa den yttre pressen och kunna slå ur underläge. ”Fasen, gubbar, ingen tror på oss. Nu ska vi visa hur fel alla har och täppa igen käften på alla tvivlare”.
Ungefär så.
Det är klart att det ska användas som bränsle och extra motivationsfaktor för att bygga gruppen starkare.
Vi mot världen.
Man kan tycka att det är ett bekymmer att så många är kvar från det lag som misslyckades i fjol, men det positiva är att det nu kan startas från ett annat läge och inget snack om att man ligger längre fram nu än för ett år sedan, vilket var ovanligt tydligt mot Växjö, som gjorde första matchen och det syntes.
Detta sagt: i framförallt andra perioden var LHC bra. Riktigt bra.
Intensivt, energifyllt och kreativt.
4–2.
Kors i taket.
Med så många försäsongsförluster under senaste åren och med storpubliken i ryggen i Saab arena nästan förväntade jag mig en seger den här gången och så blev det. Man kan tycka att "äh, det är bara träningsmatcher", men för LHC är den här sommaren viktig för att bygga självförtroende och hitta en känsla av att vinna.
Man ska inte underskatta det.
I övrigt:
Häftigt att se hur rutinerade forwardsstjärnan Broc Little brinner. Oavsett om det är augusti eller februari.
Inga förhastade slutsatser, men är det bara jag som tycker att Filip Bystedt stundtals inte påminner så lite om Carl Söderberg? Stor och stark, snabbare än det ser ut och bra på att transportera och skydda pucken. Skriver det igen: Bystedt och Little kan vara duon som leder LHC-offensiven i vinter. Med Christoffer Ehn som tredje länk känns det helt klart som en välkomponerad kedja.
Gillar vad jag ser av backdoldisen Arvid Arvidsson. Tacklingen på Emil Sylvegård var skönt kaxig. Mer sånt. Mer känslor åt folket.
En plats i truppen kvar att fylla och jag vet att Anthony Greco, som inte blir kvar i Frölunda, är ett namn som åtminstone diskuteras. Det finns ett intresse, men vad jag hör handlar det också om att de ekonomiska villkoren måste rimma med tänkta rollen i laget.