Det har snackats mycket om att huvudtacklingarna måste bort och att det fula spelet som sker i ishockey måste försvinna. Jag är en av de som tycker det är helt rätt att Skellefteås Jesper Jensen blev avstängd i sex matcher för sin armbågstackling mot huvudet. Onödigt. Det krävs krafttag mot detta och kännbara straff för att en förändring ska ske.
Dock blir jag samtidigt exalterad när jag ser Kristoffer Gunnarsson starta slagsmål med Saik:s Emil Djuse i slutet av andra perioden. Det skickar signaler till resterande spelare i laget att "nu fasen måste vi vakna grabbar, annars är det här kört". Känslor och adrenalinet som pumpar måste få vara en del av sporten. Det fysiska spelet gör att både publiken samt med- och motspelarna vaknar till. Det är något som också gör den här sporten till vad den är. För visst är det inte just att känslorna tar över, förutom såklart att det är mer som står som spel, som gör att ett slutspel är extra hett?
Nu blev det aldrig någon riktig anstormning på grund av det hela. Men ändå gillar jag signalen som skickas när en spelare sätter ner foten och visar att spelet och inställningen som visats upp inte är okej. LHC var totalt under isen i andra perioden och någonting var ju tvunget att hända för att mönstret skulle brytas. Det kanske dock hade behövts ske tidigare.
Matchen då?
Skellefteå var sett över hela matchen det bättre laget och Linköping fastnade lite för ofta och lite för länge i egen zon. Hemmalaget vände allt som oftast tillbaka in i situationerna och spelade väldigt svårt och krångligt. Sanningen är att med det skadeläget som LHC är i just nu så ser det ändå bättre ut än vad man skulle tro. Med backpjäserna Eddie Larsson, Mattias Bäckman och Lukas Bengtsson borta är det inte konstigt att det stundtals läcker otroligt mycket bakåt. Jonas Gustavsson gjorde en riktig supertabbe vid det första målet, men efter det var det han som gjorde att Linköping ens var kvar i matchen.
Mattias Bäckman haltade fram på läktaren och jag har svårt att tro att han kommer spela mer den här säsongen. Det gör läget ännu tyngre. Det skulle inte heller förvåna mig om backarna som nu fått väldigt mycket speltid börjar få överansträngningar och känningar. Det här är inte hållbart i längden.
Kollar man i tabellen är det två poäng ner till elfteplatsen. Det börjar snart inte längre handla om att ta en topp sex placeringen, utan snarare om att ens få spela play-in. Så jämnt är det.