Efter andra SHL-matchen i höstas tog jag ett snack med Jonas Junland som då bara hade spelat 16 minuter och hade fyra backar framför sig när det gällde speltid och förtroende i LHC.
Jag tyckte att det var anmärkningsvärt.
– Tycker jag att jag ska spela mer? Ja, det tycker jag nog, sa han och jag vet att Bert Robertsson, tränaren, inte gillade den texten utan tyckte att den andades en känsla av att nedvärdera övriga i laget.
Nu spelar Junland nästan mest.
Och ofta bäst.
Undanskymd roll?
Inte längre.
En sak vet jag: ska du ha framgång i sportens värld måste du ha några som leder laget. Som helt enkelt sätter stopp när det är på väg att bli för dåligt. Genom sitt sätt att spela och vara.
Jag har satt ett och annat frågetecken vad gäller dynamik och ledarskap i det här LHC-laget, men på sistone fått känslan att lagkaptenen tydligare visat vägen, tagit tag i sakerna och varit den som banat väg för övriga. Varje lag behöver ett hjärta och en skön profil och Jonas Junland har egenskaperna för att vara det. Han måste fortsätta att vara den toppback som han värvats för att vara. Det är rent av de kraven som han ska på sig.
Och för att få ut det blir det viktigt att han ges stort ansvar och gott om speltid. Den rollen skulle han ha haft från början.
Nu hjälpte det inte mot Luleå. Efter dubbla vinster blev det en tung uddamålsförlust. Jag tror att alla LHC-fans som gärna hade varit i Saab arena, men som inte fick gå dit ställde sig ungefär samma fråga före nedsläpp:
Har det vänt nu?
Svaret:
Nej, det har det inte gjort.
Det är trots allt på rätt väg (det vill säga uppåt) och LHC är längre fram än vid motsvarande tid i fjol, men är inte framme än. Det kämpas så in i den, men det spelas inte lika mycket och båda delarna behövs. Vågar du för lite vinner du för lite.
Med det här laget ska det kunna bli mer vinster än förluster.
Det känns som ett rimligt krav.
Trots allt är det en hel del som blivit bättre jämfört med för några veckor sedan med fler vunna närkamper och en större tydlighet och aggressivitet i defensiven. Tidigare under veckan har hittats olika sätt att vinna, men vad gäller puckhantering och passningsspel finns fortsatt mycket att jobba med.
Dessutom måste förstakedjan vara skarpare och skapa mer. Broc Little, Markus Ljungh och Patrik Lundh var rent av svaga nu.
En sak till: inte en enda utvisning för Luleå under 60 minuter och bara två totalt. Domarna gick från noll till hundra i seriestarten och har nu plötsligt gått tillbaka från hundra till noll.
Märkligt.