Drygt halva serien spelad och det tippade topplaget är uppe på över halvan i den så jämna SHL-tabellen. Mer än något annat kommer våren att handla om att fixa en direktbiljett till slutspel.
Nyckeln för att bli kvar däruppe?
Tja, det är möjligen att vara elak och att göra det väl enkelt för sig, men jag kan inte låta bli. Mycket av vad som kommer att hända under resten av den här säsongen beror på vad som händer med nyförvärven.
De måste lyfta sig.
Rejält.
Jag vet att det absolut finns både förmildrande omständigheter och till och med uppenbara saker att skylla på om så önskas.
Men det hjälper inte.
LHC har haft en stark förmåga att hitta rätt med sina nyförvärv och inte minst gäller det dem som hämtats från Nordamerika. Men den här gången har Fredrik Emvall så här långt inte hittat lika rätt med sitt lagbygge som blivit väl spretigt och ojämnt.
Man kan säga att Eddie Larsson och i viss mån nu skadade Emil Kristensen överträffat förväntningarna. Man kan inte säga att någon annan av de nya gjort det. Snarare att alltför många har rätt mycket att leva upp till.
De som var med i fjol har gjort vad man kan förvänta sig. Några har till och med varit bättre. Det var på så sätt ganska typiskt att målen mot Malmö gjordes av grovjobbarna Vilmos Gallo, Sebastian Karlsson och Henrik Törnqvist. Men för att få till något varaktigt lyft är det rent av nödvändigt att de nya stjärnorna gör mer av våren 2017 än vad de gjort av hösten 2016.
Visst, Kristian Näkyvä har gjort 15 poäng, men måste städa undan de defensiva misstagen. Visst, Niclas Lundgren gör sitt jobb, men måste visa varför han spelade i landslaget så sent som för ett par år sedan. Visst, Niclas Bergfors har inte spelat i Sverige på länge, men måste visa varför han spelat i NHL och KHL och kan inte bara ha några spelare från Leksand efter sig i plus-/minusstatistiken. Visst, Ken Andre Olimb har haft sällsynt skadeotur, men har inte gjort poäng på alldeles för länge nu. Visst, Mathis Olimb har också missat många matcher, men måste mer regelbundet visa varför han gjorde sådan succé i Göteborg.
Med allt detta skrivet: det var inte alls någon flashig och välspelad insats i Malmö, men det var en kämpainsats och tillräckligt för att vinna. Som det ser ut i tabellen är det just nu det egentligen det enda som betyder något.
Bäst: de hundratal supportrar som åkte hela vägen till Malmö och fick en seger med sig hem.
Den var de värda.