Vet inte hur många gånger som frågan dykt upp under de senaste veckorna, men många är det. ”Vad talar för att LHC blir bättre i vinter?”. Jag brukar svara att ”tja, det har förstärkts rejält på målvaktssidan och jag tror att kan bli mer av lugn och ro och harmoni”.
En spelare berättade nyligen om en stor skillnad mellan tränarna Klas Östman och Bert Robertsson. Före första matchen för några dagar sedan pratades nästan bara om att våga. ”Ut och kör, blir det misstag så är det bara bra. Då vet vad vi behöver rätta till. Efter en av de första matcherna förra året var det utskällning och videomöte i över en timme”.
Det finns olika ledarstilar och det är upp till var och en att avgöra vad som är mest framgångsrikt.
Det får resultaten bevisa.
Men i det läge som LHC befinner sig, med ett par misslyckade år i bagaget och allra närmast en säsong där oron spred sig som ett virus, tror jag ett annat och mjukare ledarskap, en annan stil på isen och i omklädningsrummet, är att föredra. En annan spelare jag pratade med var också noga med att säga att ”man ska inte låta sig luras. Klas kan också ställa krav och bli tjurig om det inte görs det vi kommit överens om. Men det framförs oftast på ett annat sätt”.
LHC har sökt efter en ny identitet och kultur som ska genomsyra föreningen, men när resultaten varit för dåliga tas i stället ett steg tillbaka till det mer trygga som fungerat bättre tidigare. Visionen om SM-final 2022 känns extremt långt borta och för bot och bättring krävs också att man inser var man faktiskt befinner sig idag. I botten.
Inse det, bort med orimliga förväntningar och ta sikte på att närma er den övre halvan igen. Små steg. Sakta och allra helst säkert också. Det är inte lika roligt, men det finns ingen annan väg att gå. I jakten på slutspel är det många som har mycket att bevisa.
Niklas Persson, general managern, har byggt om och byggt nytt. Igen. Samtidigt görs en kalkylerad risk med en rätt tunn trupp. När rutinerade duon Markus Ljungh och Ben Maxwell saknades var två av tre centrar, Elliot Ekmark och Daniel Ljungman, mot Oskarshamn födda 2002.
Det säger en del och är klart att det märks.
Och när jag sitter i Visby, har tagit mig till ishallen utanför murarna där LHC-bekantingen Hans Särkijärvi numera har sin hemvist så funderar jag om inte lagkänslan ofta avgör väldigt mycket. Att det är känslan som individerna i gruppen skapar tillsammans som avgör hur resultaten blir. Hur mycket man är beredd att strida för sin kompis, för sitt lag och för sitt mål.
Och just det inbillar jag mig att Klas Östman är rätt man för att få fram.