Hockeysäsongen är igång och det mesta handlar förstås om att på bästa möjliga sätt ladda inför det som komma skall. General managern Fredrik Emvall har gjort sitt jobb och ställt ett ovanligt spännande lag på isen.
Men han har också några veckors viktigt arbete framför sig.
Dan Tangnes, tränaren, har ett kontrakt som går ut i vår och jag har skrivit det tidigare. Se till att ordna med en förlängning. Nu vet jag att LHC-ledningen vill komma till skott för att inte behöva fundera när viktiga poäng står på spel. Så se till att komma överens – för det går inte heller att vänta för länge och starta en eventuellt ny tränarjakt för sent.
Om jag fattat saken rätt, och det har jag nog, finns ett ömsesidigt intresse, men tränaren lockas också av ett utlandsäventyr någon gång i karriären. Nu – eller sen. För LHC lär det kosta mer än vad det gör nu att behålla honom, men det måste det få göra.
Tänkte på det när jag såg Sam Hallam i Växjös bås på torsdagen. Där skrev tränaren, som varit i klubben sedan 2012, nyligen på ett nytt femårsavtal. Och i Frölunda är det klart att Roger Rönnberg blir kvar till 2022.
Har det gått att bygga en stark vinnarkultur i Göteborg borde det kunna gå även i Linköping – och dubbla kvartsfinalförluster till trots tror jag att Dan Tangnes är rätt man att fortsatt leda den resan.
När spelare byts ut i rekordfart och inte många är kvar särskilt många säsonger blir det ännu viktigare att skapa kontinuitet på tränarsidan.
Det ska bli spännande att se vart det här nya LHC-bygget tar vägen. Att i det här läget göra några djupare analyser eller dra några långtgående slutsatser är lika omöjligt som det är troligt att Peter Hultqvist och Anna Kinberg Batra firar jul ihop.
För att vara första matchen var det oväntat mycket som såg lovande ut. Så klart en del misstag, men inte så många som det brukar vara så här års och inte minst ovanligt välsynkat spel från egen zon.
På det sättet börjar LHC – med Emil Sylvegård och Andrew Gordon som allra vassast för kvällen – helt klart på en högre nivå jämfört med i fjol. Nu blev 2–1 till 2–3 när Växjö tog över under sista halvan av tredje perioden och så klart var det Tuomas Kiiskinen som avgjorde.
Ständigt denna Kiiskinen.