Det tog sin tid, men till slut har Klas Östman presenterats som LHC-tränare och det var ungefär lika väntat som att påven har en konstig mössa. Alla visste det redan och nu behöver inte längre någon ducka för alla frågor.
Det måste kännas skönt.
För några veckor läste jag ett inlägg på SHL-bloggen av förre LHC-forwarden Pär Arlbrandt som skrev: ”Jag längtar till den dagen en ny tränare står och säger i sin första intervju att – “vi ska vara det smartaste laget i Sverige, vi ska vara grymma med pucken, komma samlat med fem man och låta motståndarna jaga oss till förbannelse”.
På så sätt känns det bra att just Växjö häromdagen jublade efter ännu ett SM-guld.
Ishockey är så mycket mer än att åka fort och sätta press och därför borde bör fler inspireras av Sam Hallam & Co. Spelare för spelare skulle jag säga att både Rögle och Skellefteå är minst lika bra, om inte bättre, men Växjö har den taktiska listen och inte minst förmågan att spela på olika sätt. Offensivt och kreativt när så behövs, defensivt och okomplicerat när det passar bättre.
Med bra spelare kommer du långt, med bra lag kommer du ännu längre och LHC behöver bygga vidare på just det. För att lyfta i tabellen måste göras mer av mindre och det blir Klas Östmans stora utmaning. Tittar du på det berömda papperet kommer väldigt många klubbar ha starkare besättning. Blir det slutspel framåt våren är det bra jobbat. Snacka inte om något annat, utan låt det börja där.
Östman borde ha fått tränarjobbet redan efter Dan Tangnes. Han kommer inte att vända upp och ned på verksamheten i Linköping, men behöver komma med det nya/nygamla för att ta klubben närmare där den vill vara. Det blir ett tufft uppdrag, men vem har sagt att hockeylivet ska vara enkelt?
Ishockey går ut på att vinna matcher och då måste spelet anpassas efter verkligheten. Kan tränaren till att börja med öka den taktiska flexibiliteten och se till att LHC i fortsättningen inte bara har en plan A utan också en plan B och till och med en plan C är mycket vunnet.