Det fanns flera som rankades högre än talangen från västkusten under åren i Linköping, men känslan var hela tiden att där fanns något osedvanligt spännande och nu visar Fridolina Rolfö det.
I match efter match.
Så beslutsam, så stark, så farlig. Så svår att stoppa.
Någon gjorde jämförelsen med Emil Forsberg i svenska VM-laget häromsistens och den är inte dum.
Karriären har bromsats upp av en massa skador, men nu har hon varit frisk under en längre tid och det märks. Efter OS blir Rena Rama Rolfö klubbkompis med Leo Messi och det är bara att gratulera Barcelona som förstärkt med ännu en världsspelare. Anfallaren har prickat in toppformen och är som allra bäst när hon kommer in centralt, agerar därifrån och avlossar sin brutala bössa.
Att allt fler svenska spelare återfinns i europeiska storklubbar är ingen tillfällighet och definitivt en förklaring till succén i Japan.
Annars inför finalen mot Kanada på fredag? Tja, jag skriver som jag gjorde inför VM-kvartsfinalen mot Tyskland för två år sedan.
Ta det lugnt. Vi vinner detta.
Jag tar risken och struntar i garderingarna. Där optimismen spirar finns inga gränser och det är dags nu. Det enda som möjligen kan oroa är att det svenska spelet i den här turneringen efter drömstarten mot USA inte varit i närheten av samma nivå. Men vunnit har vi gjort ändå, allt går med Gerhardsson & Co och blir det inte guld den här gången vete sjutton när det ska hända. Chansen att bli bäst i världen har nog aldrig varit större än nu.
Jag ger mig sjutton på att Fridolina Rolfö avgör.
Igen.