Det var i somras. Intervjun var över och bandspelaren avstängd, men vi satt kvar på förre LHC-tränaren Dan Tangnes altan utanför huset i Ängelholm och småpratade. Så, vem tror du blir lagkapten i vinter? undrade jag.
Nu minns jag inte exakt svaret – som dessutom var off the record – men jag kommer ihåg att vi var rätt överens om det inte var ett alldeles enkelt val.
Nu vet vi att det blir Eddie Larsson som kommer att åka omkring med ett C på bröstet i Saab arena i vinter. När inte Andrew Gordon ansågs vara ett alternativ eftersom han inte är på plats förrän i oktober (jag kan förstå det) fanns inte så många alternativ kvar.
Det ska erkännas att jag i det läget trodde på Sebastian Karlsson, som redan gjort sex säsonger som assisterande kapten, som Niklas Perssons ersättare, men jag gissar att ledningen ville ha någon som kan få en spelmässigt mer framträdande roll och mer speltid.
Man kan alltid diskutera en kaptens betydelse och jag hävdar bestämt att den inte ska underskattas. På isen, men minst lika mycket – om inte mer – i omklädningsrummet. Du måste vara ledaren som föregår med gott exempel. Du måste stå upp när det blåser emot och ryta ifrån när så behövs. Du måste vara verbal och klara snacket med både motståndare, domare och media. Du måste vara någon som lagkompisarna känner att de kan lita på.
Och nästan viktigast av allt:
Du måste vara dig själv och inte ta på en för stor kostym.
Då blir det inte bra.
Min känsla är att Eddie Larsson – precis som Sebastian Karlsson, för den delen – uppfyller de kriterierna. Backen är viktig, en naturlig ledartyp med sitt sätt att vara och har för vana att komma med vettiga analyser och säga vad han tycker och tänker.
Det är bra.
Fortsätt så.
Att Broc Little blir en av de assisterande kaptenerna var mer oväntat i min värld. Visserligen med nyskrivet långtidskontrakt, men jag har åtminstone inte tidigare sett amerikanen som en ledartyp på det sättet. Nu ges han en större roll och får utökat ansvar – inte bara för sitt eget målskytte.