För några veckor sedan läste jag en intervju med LHC-ikonen Magnus Johansson, nu med som sportsligt ansvarig i styrelsen, på hockeynews.se.
Han sa:
– Vi har trots allt en hel del spelare som vi har fostrat som inte är i Linköping och som jag skulle vilja se i Linköping idag. Spelare som spelar i andra lag i SHL och i AHL. Spelare med Linköpingsanknytning som har varit i akademin skulle jag vilja grunda laget på.
Nyligen pratade jag med Jonas Junland som hyllade en presumtiv värvning av Jesper Pettersson.
– Spelare som varit här förut, som brinner för klubben och som kan hjälpa till med att komma tillbaka till Linköpingsandan. Vi behöver ha en stark kärna som säger "hej och välkomna till Linköping, så här vill vi att ni beter er här", sa Junland.
Jag tror att det är två citat som säger rätt mycket om hur tankarna går.
Nu är Niklas Persson mitt uppe i lagbygget och det är väldigt mycket som inte är klart. Men redan med rekryteringen av Klas Östman (som ännu inte presenterats som tränare) tas ett steg mot en identitet där det ska tryckas hårdare på det där med LHC-kopplingen.
För att göra det enkelt.
Mer Linköping i Linköping.
Ta backsidan. Jonas Junland klar. Jesper Pettersson på ingång. Känns rätt givet att Mattias Bäckman trots allt blir kvar. Anton Karlsson borde erbjudas nytt kontrakt. William Worge Kreü kan göra det.
Nu ska ju bästa laget ska spela, oavsett om du är 18 eller 35 och oavsett om du kommer från Linköping eller Korpilombolo, men där LHC nu befinner sig behöver ytterligare tryckas på identitet och hjärta. Var det något som räddade kontraktet och som förändrades till det bättre, så var det attityden och att saker gjordes tillsammans.
Till nästa säsong måste LHC vara där från start.
En gång med en bortkastad höst är ingen gång, två gånger är en gång för mycket och tre…nej, det finns det inte utrymme för.
Det är ingen vågad gissning att det lag som kommer att ställas på benen i höst rent meritmässigt kommer att vara den svagaste upplagan på länge. Ett billigare lag, med större svensk prägel. Med rådande ekonomiska läge finns ingen annan väg att gå. Med mindre pengar att röra sig med måste göras mer av mindre.
När SHL utvecklats och moderniserats har inte LHC hängt med och nu blir bara larvigt att snacka om topplaceringar. Nu handlar om att dra lärdom, starta om med mod och tålamod och till att börja med sikta på åttondelsfinal. Vad det än må vara behöver man göra sin grej och se till att göra den bäst av alla.