Jag har berättat om honom någon gång tidigare. När jag gick i skolan för hundra år sedan hade jag en mattelärare som hette Enoch. Han citerade ofta författaren Mark Twains klassiska fras: ”det finns tre typer av lögn: lögn, förbannad lögn och statistik”.
Kom att tänka på det när jag fick ett mejl som antydde att det var mer tur än skicklighet som låg bakom LHC:s oväntat vassa start i SHL-hockeyn. Eller kanske bättre: för att vinna i samma utsträckning framöver måste det skapas mer framåt än bakåt – för man kan inte fortsätta med samma siffror och över tid förvänta sig att vara ett topplag. Det räcker alltså inte med att besegra motståndare. Det gäller att besegra statistiken också.
Eller är det bara förbannad lögn?
Jag ska erkänna att jag själv är något osäker. LHC har inlett starkt och ska verkligen applåderas för det. Men det är också intressant att faktiskt fundera över den statistik som trots allt ofta talar sanning. Jag tror absolut att LHC fortsatt kan smyga med rätt högt upp – men tror inte att man kan behålla samma skotteffektivitet eller att Jonas Gustavsson kan ligga kvar på samma monstersiffror i målet.
Vet inte om ni sett filmen ”Moneyball” med Brad Pitt i huvudrollen? Det är en sannskildring om hur statistik, om den används på rätt sätt, kan vara en framgångsfaktor inom idrotten. I NHL har utvecklingen gått långt och SHL är på väg åt samma håll. Numera finns siffror på allt. Precis allt.
Det svåraste är att sålla och välja vad du ska ta till dig eller inte bry dig om. Sedan tror jag fortfarande att det som de egna ögonen registrerar är det viktigaste – i synnerhet under match när den känslan nog fortsatt bör styra mera än siffrorna i en dator.
Jag tappade räkningen på hur många gånger under tunga tider i fjol som Dan Tangnes, förre tränaren, pratade om en trots allt gynnsam statistik och att det är sånt som på lägre sikt jämnar ut sig.
Då var det något att hoppas på för LHC-fansen.
Nu?
Något att inte hoppas på.