Därför finns det fog för LHC att känna oro

Det har varit många tuffa höstar för Linköping HC under de senaste åren. Det är på väg mot en till.

Marcus Högberg fick inte starta, men kom in i LHC-målet.

Marcus Högberg fick inte starta, men kom in i LHC-målet.

Foto: Bildbyrån

Krönika2021-10-02 18:21
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är bara sex matcher avverkade och naturligtvis ska inte pratas om någon kris. Det blir bara larvigt. Men säg så här: om jag varit Niklas Persson, Klas Östman eller någon annan i LHC-ledningen så hade jag varit bekymrad. Det finns faktorer som gör att det finns fog för att känna en viss oro.

Inte så mycket för att det bara blivit fem poäng och definitivt inte för att det blev storstryk mot Skellefteå i lördags. Det kan hända alla. Men även om det var mycket som var bra mot Rögle i torsdags, så var det en match och för ofta så här långt har det känts som om höstbygget inte håller och att det nu igen saknas nödvändig kvalitet och stabilitet.

För att det här laget ska vinna krävs mycket och redan efter en urladdning tror jag inte att bensinen tog slut, men det såg banne mig nästan så ut. Dessutom börjar skadelistan bli oroväckande lång. 

Redan nu.

Utan att göra avkall på tålamodet behöver det värvas och förstärkas.

Redan nu.

Tänkte på det redan när det var så adrenalinstint, fränt och uppoffrande mot Rögle. Kul att se och näst intill nödvändigt för att vinna när det inte i grunden finns lika mycket offensiv skicklighet som hos många andra lag. Frågan är hur ofta det orkas med den typen av urladdningar? Fungerar det att spela på samma sätt i match efter match och kväll efter kväll? Finns orken för det eller måste krafterna ransoneras?

För LHC:s del är det också en spelstil som kan kosta i form av skador till en redan tunn trupp. Nu saknades tre forwards mot Skellefteå, Ben Maxwell spelade inte från och med mitten av andra perioden och även om inte alla är spelare allra överst i kedjehierarkin så är det klart att det märks.

Det togs en kalkylerad risk att gå in i säsongen med bara tretton anfallare. Niklas Persson brukar säga att han håller koll på marknaden och behöver nu snarast möjligt ge det ett allvarligt försök att stärka upp numerären. Toppmässigt, men också breddmässigt. 

Det är hans jobb.

Med Marcus Högberg i målet hade LHC vunnit två matcher i rad, men ändå byttes han ut och David Rautio skickades in i stället. Båda behöver hållas igång, absolut, men som det blev är det lätt att konstatera att det blev fel och att utespelarna dessutom satte målvakten i ett taskigt läge.

Det där med målvaktsmatchning är spännande och inte alltid lätt att förstå, men varför inte låta Högberg fortsätta när han varit bra och inne i en vinnande trend?