Det är snart hundra år sedan jag tog studenten efter tre avklarade år på ekonomisk linje på gymnasiet. Kan alltid diskuteras hur mycket jag lärde mig då och hur mycket mer kunskap som alla år i det här yrket givit. Men efter att ha studerat Linköping HC:s resultat för den gångna säsongen och tankarna inför nästa känns ett par saker rätt tydliga.
LHC har inte råd med en dyrbar miss till.
LHC har inte råd att för länge sitta fast i coronavirusets klor i höst.
Samtidigt som jag så klart också tycker att det är kul att det görs en satsning kan jag inte låta bli att förundras över modet att göra den med eller mindre oförminskad styrka, trots minusresultat i ryggen och med en pandemi som ingen vet var den tar vägen. Nog spelar LHC ett högt spel när osäkerheten till trots budgeteras med marknadsintäkter på samma nivå och till och med något högre publikintäkter.
Samtidigt: för att ta sig tillbaka till toppen finns ingen annan väg, så på så sätt finns inte så mycket att välja på. Men ett eget kapital på drygt nio miljoner är inget som gör att du skrattar hela vägen till banken.
Det ger ingen vidare trygghet.
Nu gås all in på minst kvartsfinal och allt annat vore ett misslyckande med det lag som ställs på isen i Saab arena. Men så självklart är det inte i den tuffa konkurrens som faktiskt råder. Värvningarna har kostat och det är ingen dålig press som sätts på spelare och ledare inför den säsong som väntar.
Jag tror absolut att Roger Ekström & Co har koll och ordföranden ska tillsammans med övriga inblandade ha stort beröm för att ha varit så förutseende att det förra våren genomfördes en större nyemission. Utan den och utan byggherren Michael Cocozzas stora gåva i höstas hade läget nu varit riktigt utsatt. "En kamp för överlevnad", säger Roger Ekström och det har han naturligtvis rätt i.
LHC-koncernen har gått back tre år i rad med totalt svarta siffror på nästan fem miljoner.
Det går inte att hålla på så.
Ett företag hade inte accepterat sådana siffror och det kan inte LHC göra heller. För att vara en långsiktigt framkomlig affärsidé med sunda finanser måste driften till att börja med i alla fall gå runt.
Klubben tar en kalkylerad risk som räknar med att ishockeyn kommer att puttra på som vanligt till hösten. Även om jag förstår att det också finns en "vad händer om coronakrisen blir än mer långvarig-plan" så är det nog få som riktigt vågar tänka tanken. Vad händer om det blir så illa som ingen av oss hoppas att det ska bli? Vad händer om det kommer en andra våg? Vad händer om det dröjer länge innan publik får släppas in?
Då kan det bli akut blödning och kris.
Inte bara här, men det är ju ingen tröst.