Kolla pÄ klubbnamnen i ingressen en gÄng till. Idel (ja, HÀcken kanske inte riktigt rÀknas dit Àn) Àdel fotbollsadel, som det hette en gÄng i tiden. OmsÀtter du en möjlig svensk startelva mot England till klubblag kan det se ut pÄ det sÀttet.
Det ger en ganska bra hint om lÀget varför Sverige fortsatt och som vÀntat Àr ett av Europas fyra bÀsta fotbollsnationer pÄ damsidan. Allsvenskan har tappat mark, utan tvekan Àr det sÄ, men samtidigt har de bÀsta svenska spelarna hamnat i stora klubbar ute i Europa och det Àr en förutsÀttning för att landslaget ska hÀnga med i den snabba utvecklingen.
Ett bekymmer i sammanhanget Àr att lÄngt ifrÄn alla Àr helt ordinarie i sina klubblag. Ta Filippa Angeldahl som exempel. Förra LFC-profilen Äterfinns numera i Manchester City och har ett helsike att ta en ordinarie tröja i ett lag som nÀstan svÀmmar över av spelare som i semifinalen i Sheffield stÄr pÄ andra sidan.
Helt klart Àr att strukturen pÄ den pÄ allt mer kapitalstarka klubbfotbollen slÄr igenom hÀr i EM.
Det kostar kaffepengar nÀr man pÄ herrsida kan lÀgga en miljard kronor pÄ att vÀrva Erling Braut Haaland och Darwin Nunez för en miljard kronor. BakÄtstrÀvare och invanda positioner finns pÄ sina hÄll fortsatt att besegra, men kapitalet har förstÄtt att det finns investeringar att göra Àven pÄ damsidan.
Det Ă€r hĂ€ftigt att se att det spelmĂ€ssigt tas nya steg. Det spelas i högre fart med och utan boll, passningsspelet gĂ„r framĂ„t, det Ă€r mer av nĂ€rkamper och en större taktisk mognad. Jag tycker mig Ă€ven se mer av âta till de medel som finns för att vinnaâ.
Avarter som filmningar och tröjdragningar?
JodÄ.
Finns Àven hÀr, men inte i samma utstrÀckning.
Det sas att detta EM skulle skriva historia och bli det hÀftigaste nÄgonsin och med tanke pÄ att finalen pÄ Wembley varit utsÄld sedan lÀnge kommer sÀkert att bli sÄ. Sedan ska ocksÄ sÀgas att intresset varit halvdant pÄ en del matcher och att England inte direkt prÀglats av mÀsterskapet.
Men det Àr ju inte slut Àn.
Det har varit en nÄgot stapplig blÄgul vÀg till Sheffield (ja, inte om du frÄgar Magnus Wikman, men ÀndÄ), men vinst mot England och det kan definitivt bli bland det största som svensk damfotboll har upplevt.
Till och med större Àn tidigare silver i VM och OS och definitivt större Àn EM-guldet pÄ en lerÄker i Luton för hundra (eller Ätminstone 38) Är sedan.
Det Àr en annan tid nu och konkurrensen har aldrig varit sÄ hÀr skarp.
Som det sett ut under de senaste veckorna, med den engelska farten, intensiteten och stödet och med den smÄtt skandalösa Uefa-fördelen med tvÄ dagars extra vila Àr jag ju rÀdd att det kommer att gÄ för fort för Sverige.Efter NederlÀnderna, Schweiz, Portugal och Belgien blir det hÀr nÄgot helt annat.
FrÄn Volvo till Ferrari, eller nÄt sÄnt.
Nu mÄste tempot höjas, nu mÄste effektiviteten upp och nu mÄste annat Àn fasta situationer verkligen fungera fullt. England Àr solklar favorit. Det vore bara löjligt att pÄstÄ nÄgot annat.
Det blir Äka av och grymt svÄrt, men en annan matchbild med inte minst mer ytor bakom en högre stÄende backlinje för Stina Blackstenius att springa in i och Àr det nÄgot vi vet om blÄgula sÄ Àr det att de Àr bÀst att slÄ ur underlÀge. Trots sjÀlvpÄtaget favoritskap inför mÀsterskapet Àr det nu allt att vinna för Sverige och betydligt mer att förlora för vÀrdnationen som ÀndÄ hade perioder dÀr det sÄg nÄgot skakigt ut mot Spanien.
SĂ„. Det. Kan. GĂ„.