Utspelade i första perioden, totalt underlägsna i den andra med en målvakt som stod på huvudet och motade varenda puck som kastades mot honom.
Och ändå bara 0–1 på resultattavlan.
Kvittering, insläppt mål, kvittering igen och förlängning efter en jämn tredje.
Tveksamt dömda till ett box play i sudden, en lagkapten som slängde sig och täckte skott flera gånger om och skickade ut pucken ur zon liggande.
Och sen extrapoäng på straffar där Broc Little satte två och Marcus Högberg räddade alla utom en.
Ja, ni hör själva.
Det var en match när nästan allt var emot LHC, men där man ändå stod med en poäng mer än hemmalaget.
Såna matcher bygger självförtroende och skapar en känsla att lyfta fram senare på säsongen.
"Minns ni HV i februari? Kunde vi vinna då kan vi vinna nu".
Typ så.
Att ha en målvakt som visar vägen och som växer ut när laget har det knackigt blir viktigt i kommande slutspel.
Lika viktigt är det att ha en lagkapten som i serielunken (om det nu finns någon sån) visar vägen med sitt sätt att spela och tar några blåmärken för att stoppa motståndarna.
Fortsätter det så här kan det bli ett riktigt roligt slutspel framöver.
Varför inte mot HV 71?
Det har ju gått bra förr.