Kan det komma något positivt ur åtalet mot LHC-forwarden Jakob Lilja så är det att respekten och omdömet på isen ökar. Det behövs. Ishockeyrinken är naturligtvis ingen fullständigt fredad zon och varje fult överfall är ett för mycket. Även en ishockeyspelare med adrenalinet sprutandes måste visa någon form av omdöme.
Självklart är det så.
Men jag står fast vid att det är vansinnigt att detta som hände under en match för snart två år sedan nu slutar med rättegång. Jag hade knappt skrivit det häromdagen förrän det kom ett och annat mejl om hur jag i hela världen kan försvara sådant våld?
Därför:
Jag försvarar det inte ett dugg. Det var ett fult tilltag, men Jakob Lilja har redan fått sitt straff. Det räcker så. Jag vill att mina skattepengar ska gå till viktigare saker i samhället än det här. Vill inte ni?
Och är det något jag funderar på när jag står i Saab arena och ser hur LHC vinner mot Djurgården, så är det konsekvenserna av en eventuellt fällande dom. Det är förstås inte aktuellt med fängelse, men när det nu blir civilt åtal kan jag tänka mig att det blir någon form av straff. Som dagsböter. Vad händer då?
Och framförallt: vad kan inte anmälas då?
Det känns som om svensk ishockey. . . ja, svensk idrott, då står inför en omfattande förändring som åtminstone inte jag kan överblicka. Hur kommer lagboken då att se ut? Hur många övertramp kommer då att diskuteras? Måste det inte då till en omfattande lagförändring som reglerar allt som händer på allt från en ishockeyrink till en MMA-ring? Vad kan då räknas som våld och misshandel – både här och där?
Många frågor. Inga svar. Än. Och jag vet inte ens om jag vill ha dem. Det känns inte bra.
På något sätt måste hittas en gräns för vad som tillhör idrotten och möjligen inte gör det. Vet inte om ni såg hur Rögles Ludvig Claesson, på samma sätt som Lilja, i tisdags satte klubban i nacken på Växjös Liam Reddox? Det ena tilltaget slutar med rättegång, det andra med två minuters utvisning.
Den godtyckligheten känns inget bra.
Den heller.
Vad ska man annars säga om LHC-formen under 2017? Nio segrar av tio möjliga är sanslöst starkt, men samtidigt vill inte riktigt luckan ned till lagen under strecket öka till någon särskilt betryggande marginal. LHC är inte i slutspel än, men på god väg mot högre höjder.
Djurgården försökte nog spela på ett liknande sätt, men saknade spetskompetens och skicklighet för att göra det. Typiskt att två av hemmamålen kom i fem mot fyra och när bortalaget trots allt hittade nätet var det med ett slumpskott från hörnet.
LHC hade ingen av sina bästa kvällar, men vann klart och det finns onekligen något imponerande över det också.