Tittar på SHL-tabellen och ser hur LHC efter den bergochdalbaneliknande hösten bara är två poäng från en direktplats till slutspel.
Det känns nästan svårt att förstå.
På en knapp vecka har nu spelats två hemmamatcher mot toppmotstånd, det har blivit dubbla vinster och inte ett enda insläppt mål. Med tanke på att det tidigare i höstas såg lika mycket ut som Linköping Hönsgård Club känns det inte alldeles enkelt att förstå det heller.
Det finns naturligtvis många förklaringar till lyftet, men jag hittar inget bättre ord än trygghet för att tydliggöra skillnaden. Med åtskilligt bättre struktur och koll på spelet i egen zon bjuds det på färre chanser, det hittas bättre vägar till anfall med fler passningar i djupled än i sidled och det underlättar så klart enormt för målvakten Marcus Högberg att vara just så bra som han varit på slutet.
Eller som Dan Tangnes, tränaren, uttryckte det efteråt:
”Han befinner sig på ett ställe där vi vill att han ska vara resten av säsongen.”
En annan tränare, Klas Östman, sa i intervjun i jumbotronen före match att ”det är dags att följa upp en bra insats med en till” och jag tycker att han fick rätt. Fram till välförtjänta ledningsmålet var LHC bra både framåt och bakåt. Fortsättningen blev väl passiv, men fortfarande fanns tillräckligt med disciplin och offervilja för att hålla undan.
Man kan, som Malmöcoachen Peter Andersson, säga att det var spetskompetensen som avgjorde – transatlantkedjans 2–0 var riktigt läckert – men liksom i flera av de senaste matcherna var det lika mycket de hårdjobbande doldisarna som visade vägen. Som Vilmos Gallo och som Niklas Fogström, för att ta de för kvällen tydligaste exemplen.
Men du ska inte ropa hej förrän du är över strecket (och inte då heller, när jag tänker efter) och nu väntar en extremt tuff vecka med fyra bortamatcher på sex dagar. Det blir som ett riktigt test för åt vilket håll i tabellen som LHC är på väg denna numera snöbelagda vinter.
Det är jättebra, och rent av nödvändigt, att det börjat bli vinster på hemmaplan. Men det måste fortsättningsvis även bli det på bortaplan med jämna mellanrum. När man tänker på lyftet i tabellen ska man ha med sig att 13 av 23 matcher så här långt spelats i Saab arena och nu på slutet har det visat sig vara den fördel som det behöver vara.
I övrigt?
Måste jag säga att gillade hettan i matchen. Det är för ofta som det är för snällt och mesigt. Nu var det åtminstone stundtals skön hetta och gott om känsloyttringar. Mer sånt, om man får be.
Känns som om Anssi Salmela spelar med mer och mer pondus. Har skrivit det tidigare. Han kommer att bli viktig i vinter.
Mathis Olimb tillbaka efter avstängning till nästa match. Ska bli spännande att se vem som får flytta på sig då. Jag hade spelat vidare med formstarke och fartige Jakob Lilja med norska bröderna.