Det är inte så ofta man får tillfälle att skriva nästa mening, så lika bra att passa på.
Vad var det jag sa?
Jag sa ju att det var dags för Filippa Angeldahl att lysa, presentera sig för Europa – och leda Sverige till en kul och festlig EM-sommar i Schweiz. Att LFC-bekantingen har potentialen för att bli en av hela slutspelets allra hetaste spelare i hettan. Inte många spelare i mästerskapet har en lika bred repertoar.
Starten?
Jodå.
1–0 mot Danmark – och det var 27-åringen som, efter läckert växelspel med Kosovare Asllani, prickade in målet som avgjorde. Strunt samma hur det såg ut, till stora delar var det rätt bra, men det viktigaste var att vinna och Sverige vann efter en match som nästan aldrig tog slut.
Nu räcker det med seger mot Polen för att ta sig vidare till kvartsfinal och det är ett läge som omöjligen kan missas.
Det var en intensiv start, det var en dansk straff som helt rätt blåstes bort och det var väldigt mycket Sverige redan före paus. Men det hände inte så mycket, jag saknade farten och känslorna och tänkte på snacket med danske förbundskaptenen Andrée Jeglertz efter 6–1-krossen i Solna för några veckor sedan.
Han hade klarat av några tv-intervjuer och jag frågade om det överhuvudtaget fanns något att ta med sig från en så hemsk match.
Svaret:
– Tja, vi vet i alla fall hur vi inte ska göra nästa gång.
Förre LFC-tränaren hade gjort läxan och beordrat att spela lägre, längre och enklare för att inte riskera bolltapp i tid och otid.
Det gjorde han rätt i.
Det höll i knappa timmen innan spelet öppnades upp och Filippa Angeldahl – som var bäst på plan och ställde in siktet med en vass frispark just före paus – spräckte nollan. Det borde ha blivit mer, det saknades inte chanser och för att Sverige ska utmana när motståndet blir vassare krävs bättre skärpa framåt och en annan effektivitet.
Det är alltid otäckt med så många missar och om det inte varit för att ribban varit i vägen hade en stunds briljans av Pernille Harder helt förändrat känsloläget efter premiären.
Några saker till:
Det värmer verkligen att se hur Lina Hurtig är tillbaka i Blågult.
Tur för Sverige att Danmark inte har någon mer av samma klass som ovannämnda Harder.
Hur tänkte egentligen Peter Gerhardsson med flera offensiva (!) byten när ledningen skulle försvaras?
200 landskamper för Kosovare Asllani nu. Det är respekt.