Det är rätt länge sen nu, men det var i somras som jag satt på ett fik i Linköping och pratade med den då tillträdande LHC-basen Roger Ekström. Jag undrade vad han såg som den allra viktigaste frågan för framtiden.
Han funderade inte ens ett ögonblick innan han svarade.
– Att fylla arenan. Det löser så många problem. Vi får större intäkter, sponsorerna blir mer attraherade, stämningen blir bättre. . . ja, det är bara att fortsätta. Så som vi gjort tidigare räcker inte längre.
Uppenbarligen är det på rätt väg.
Det var fullsatt mot Djurgården i höstas, det var det mot Färjestad strax efter jul – och det var det igen mot HV på lördagen. För andra matchen i rad. Tre utsålda hus under en och samma säsong för första gången sedan 2008/09.
Stor applåd för det.
Bra jobbat.
Nu landar snittet i Saab arena så här långt på 6 146 åskådare och med samma utveckling som tidigare år betyder det ett slutsnitt på strax över 6 500. Det kan faktiskt bli bästa siffran sedan våren 2014.
Mycket jobb återstår, ingen tvekan om det, men det går inte att säga annat än att trenden har vänts. Efter de senaste succéerna väntar nästa stora utmaning. Hur många kommer tillbaka mot Mora på torsdag? Att nå över 5 000 i den typen av matcher blir tuffare än att locka 8 300 mot Färjestad och HV på publikmässigt perfekta kvällar.
Tiden när det gick att drömma om mer eller mindre fullsatt varje gång är förbi. I Det gäller att lägga extra krut på vissa matcher och för LHC:s del kan jag tycka att det är realistiskt att över en säsong ha som mål att alltid snitta 6 500 åskådare och att aldrig vara under 5 000.
Det känns rimligt och klart möjligt.
För att överleva och ta tillbaka förlorade andelar i Sverigetoppen skulle jag säga att det till och med är nödvändigt. För att växa ekonomiskt, för att på sikt kunna konkurrera om att värva och behålla toppspelare. Finns inte intresset och vill inte tillräckligt många komma och titta blir det dödfött till slut. Har varit inne på det tidigare och Saab arena är något för stor för klubbens bästa, men nu känns ändå som att det blivit mer eftertraktat att gå hockey igen och det är en bra start.
Förklaringen?
Tja, det som händer på isen är förstås en del. Vassare marknadsföring och kommunikation en annan. Folk som drar folk inte att förglömma. Spel på bättre dagar. Och inte minst: större framgång med prissättning och biljettpaket.
Det går så klart att diskutera vem som ska hyllas, men jag får en bestämd känsla av att han som ligger bakom mycket inte längre är kvar i landet. Mark Weightman kom in som konsult i fjol och fattar jag rätt är det många av hans idéer som nu förverkligats och som tydligt ger resultat.
Det var synd att han försvann (till Montreal), men kanadensaren gjorde onekligen avtryck och lämnade något efter sig.
Utöver att det var utsålt igen var det mest positiva mot HV att där börjas anas en begynnande kemi mellan Derek Roy och Broc Little. Nordamerikanerna är LHC:s bästa anfallare och behöver vara ett fruktat vapen tillsammans för att det här ska bli en riktigt kul hockeyvår i 013-land.
Nu behöver Tommy Jonsson & Co bara hitta rätt med tredje mannen där.
Adam Brodecki hör till dem som överraskat allra mest på mig så här långt, men jag är inte så säker på att han är rätt komplement i förstakedjan. Lika barn leka ibland bäst, men frågan är om det inte skulle passa bra med mer fysik där.
En formtoppad Andrew Gordon, kanske. Kanadensaren hade en halvdan höst, men har sett allt vassare ut på slutet och fick även spela en del där när Brodecki hade en halvdan kväll och stundtals bänkades.
Broc Little har nu gjort fem mål på tre matcher är ingen tillfällighet. Stjärnan värvades tillbaka för att göra just det och ingen blir så glad som han själv när han gör det.
Poängsnitt med amerikanen på isen: 2,2. Poängsnitt utan: 1,2.
Det är siffror som säger ganska mycket.
Det må vara hypotetiskt, men utan den olyckliga fotskadan från i höstas hade LHC varit i serieledning.