Det är klart att ett lag som siktar på allsvenska toppen på hemmaplan ska ta tre poäng av ett lag som siktar på att hänga kvar. Så vad var väl då 4–0 i torsdagsmötet på Bilbörsen arena?
Jodå.
Tre poäng och fyra mål som var viktigare än ni tror, skulle jag säga.
De tunga avbräcken har riskerat att tidigt slå undan benen i jakten för att vara med i guldracet, men nu bröts den korta negativa trenden och LFC får hoppas att det framöver blir en annan konkurrens för att ta plats i startelvan.
Med tanke på de senaste veckornas poängmässiga mörker och skadebekymmer var det mer eller mindre nödvändigt att hitta upp på segerspåret igen. Mot beskedligare motstånd går att vinna utan Olga Ahtinen, även om det länge var tydligt hur mycket motorn och lagkaptenen saknas.
Det är som om topplaget inte riktigt går på alla cylindrar utan henne.
Nu behövdes inte det när BP tröttnade allt mer och inte längre orkade hålla emot.
Man kan säga att allsvenskan blivit jämnare, men fortfarande skiljer mycket mellan toppen och botten.
För mycket, om du frågar mig, och jag kommer aldrig förstå varför det ska vara 14 lag när inte tillräckligt många håller måttet.
Det var till slut en bra LFC-kväll på jobbet, men innan någon ens kommer på tanken att hänga i ljuskronorna över en storseger ska sägas att motståndet var svagt. Målvakten Nichole Persson svarade absolut för några vassa parader, men hade såpa i handskarna och bjöd på misstag som till och med gjort undertecknad målfarlig.
Samtidigt var det strunt samma hur det såg ut (och stundtals såg det inte dumt ut). Det var segern och poängen som betydde något.
Inget annat.
Efter drömstarten med Lisa Björks drömmål (wow!) hackade det före paus, men när det hittades rätt med passningsspel och kreativitet var det som väntat klasskillnad. Norska succén Cathinka Tandberg stod i en klass för sig, gjorde mål igen, slog matchens passning till Cornelia Kapocs 4–0 och fortsätter hon så här är hon snart för bra för LFC:s bästa.
En sak till: med tio minuter kvar byttes 15-åriga supertalangen Ella Lundin in – mot mer än dubbelt så gamla (och till synes evigt unga) Emma Lennartsson.
Snacka om generationsskifte.