Vad är väl en poäng? Den kan kännas trist och betydelselös och. . .alldeles underbar. Man kan säga och skriva att det är 15 matcher kvar, att inga allsvenska guld delas ut i maj och att 1–1 mot Rosengård därmed inte betydde så mycket för Linköpings FC.
Vad det betydde?
Mycket.
Med tanke på hur allsvenskan ser ut 2016 – där de flesta slår varandra, men inte de bästa – var det av största betydelse att lämna Skåne med poäng. Utan Pernille Harders kvittering på Malmö IP hade det blivit en betydligt längre väg framåt.
Logiskt? Njae.Välförtjänt? Tja, är inte alla poäng det?
Inte för att Rosengård skapade en massa, förutom en massa hörnor, men LFC skapade utöver målet nästan ingenting. Anfallsstarka topplaget låg ovanligt lågt, pressade inte lika hårt och fick försvara sig till oavgjort. Ibland kan det faktiskt vara gott nog.
Pratade med Magdalena Ericsson, lagkaptenen, inför seriefinalen och hon betonade att ”vi får inte visa för mycket respekt.”
Sagt.
Och inte gjort.
Om det nu var det eller om Rosengård helt enkelt var så starkt låter jag vara osagt, men det krävdes inga högskolepoäng i fotbollskunskap för att se vilket lag som före paus dominerade och drev matchen. Det blev bättre, men det var gästerna som vann en poäng och hemmalaget som förlorade två.
Så kändes det.
Chansen dök upp och Pernille Harder tog den. Det är just det som målskyttar och spelare av den klassen gör. Tar chansen – när det som bäst behövs. Har skrivit det tidigare och Harder kan verkligen bli guld värd för LFC. Det vore märkligt om inte någon mer muskelstark klubb ute i Europa fångar henne i höst.
Martin Sjögren, tränaren, placerade Kristine Minde på bänken och jag undrar om det var så klokt. Nu kom norskan in efter 70 minuter, hann med att spela både i anfallet och försvaret och av tv-bilderna att döma hade hon med sin fysik och spring i benen också behövts på mitten.
Mångsidiga Minde ska nog alltid med. Någonstans. Om du frågar mig.