Man kan, om man av någon anledning får för sig att vara elak, påstå att det kom drygt 5 000 åskådare bara för att det var gratis. Men det vore att göra det alldeles för enkelt för sig. ”Trycket liknar lite det vi upplevde vid SM-finalerna i SHL för ett antal år sedan”, sa LHC:s klubbdirektör Anders Mäki till klubbens hemsida i fredags.
Så hade det inte varit om det bara var för att det var gratis.
Slår du rekord är det möjligen förmätet att klaga, men det ska erkännas att jag trodde att det skulle komma fler. Om inte mitt matematiska sinne sviker mig alldeles dök drygt 30 procent av dem som av olika anledningar fått/hämtat ut biljetter inte upp. Många var på ishockey för första gången och LHC får hoppas att underhållningen ansågs tillräcklig för att de ska komma tillbaka. Storseger, många mål och ett proffsigt arrangemang talar för det.
Damhockeyn är van att bli ifrågasatt och trampad på, men fick nu åtminstone fick en dag i rampljuset.
Det var både den och spelarna värda.
Nästa utmaning: att med nyväckt intresse slå rekordet en gång till senare under säsongen – i slutspelet.
Att publiksnittet före söndagsmatchen låg på urusla 101 åskådare säger förstås också en del och sammantaget blir det tydligt. För att verkligen locka massor av publik krävs något extra. En match av extra värde eller betydelse. En kraftsamling som planlagts under lång tid. För att locka mer publik än vanligt krävs att det i alla fall görs mer än vad som görs nu. Det räcker inte med att byta namn på ligan eller att avgående förbundskaptenen Leif Boork skriver på twitter.
För det första skulle det inte skada med åtminstone lite bättre hjälp med spelprogrammet. Det får inte vara så att något lag spelar tolv raka bortamatcher, att LHC under de första veckorna i stort sett bara möter Luleå och Djurgården eller att serien haltar värre än Zeb Macahan.
För det andra:
Det är bra och nödvändigt att flera SHL-klubbar tagit sitt ansvar och numera har plats även för damerna. Ska damhockeyn lyfta behöver det vara med hjälp av herrarna och utan det hade det inte varit möjligt att exempelvis göra den satsning som gjordes nu. Men det normala publiksnittet lyser nästan som ett hån mot dem tycker att det är värt mycket mer och LHC & Co har också ett ansvar att visa att man tar satsningen på allvar mer än en sådan här gång och från semifinal och framåt i slutspelet. Det är bara att titta på hur det ser ut på den egna hemsidan.
Uppenbarligen räcker inte den marknadsföring som görs till vardags. Inte minst i Linköping, där det är kräset och svårflörtat när det kommer till idrott. Residensstaden upplever dessutom en elitidrottsera där alternativen är fler än någonsin tidigare.
Matchen?
Tja, LHC var inte alls rekordbra i två perioder, men hade Florence Schelling i målet och en offensiv spets på sina bästa spelare i de två första kedjorna som ett allt mer tröttkört HV saknade. Ju längre matchen gick, desto större blev skillnaden.
Målen gjordes av spelare från England, Schweiz, Danmark, Österrike och Norge.
Multinationellt så att det förslår i Sveriges bästa lag.