Videon är inte längre tillgänglig
Lugn.
Lika lite som att Roar Hansen kommer att träna IFK Norrköping kommer det att hända att ÅFF åker ur.
Nu skriver jag inte det här för att jag just sett säsongens första trepoängare räknats in. Nej, det var träningsbesöket på Kopparvallen tidigare i veckan som gjorde mig övertygad. Tror inte att jag såg något så energifyllt pass någon gång under allsvenska säsongen i fjol. När jag åkte därifrån växte känslan av att det här unga laget skulle behöva några segrar och viktig påfyllnad av självförtroende för att lyfta. Så 2–1 mot Assyriska var inte värt tre poäng. Det var värt mer. Men det är en balansgång och utan att våga vinner du ingenting. Det var med modet (och för all del även tålamodet) tillbaka som vändningen kom.
Det tror sjutton att det tar tid att bygga ett lag med 18 nya spelare. Det vore konstigt annars. Som Roar Hansen uttryckte det innan vi skiljdes åt i torsdags:
– Det märks att vi kommit en bit på vägen där. Vi får nästan lyfta ut killarna ur omklädningsrummet för att de ska komma därifrån. Och det är inte så många som sitter där med vare sig hörlurar på eller mobiltelefoner i handen.
Bara en sån sak.