Fyra segrar på elva matcher för Libk när första tredjedelen av serien är spelad.
Betyg på det?
Inte godkänt om ni frågar mig.
Spelarna och ledarna själva, föreningen, publiken, alla har rätt att ställa högre krav på ett lag som spelat final två år i rad.
Men jösses, glöm inte bort att det återstår 21 matcher av grundserien, sju kvartsfinaler, sju semifinaler. Om det går så långt är det 35 matcher kvar innan två lag står i Globen i mitten av april.
Det kommer hända mycket fram till dess, var så säkra.
Libk fick en taskig start på säsongen, men det känns som vi hört det förr. Glöm inte att man säkrade slutspelsplatsen först i sista omgången förra säsongen, för att sen ändå stå i final.
Så anledning till panik finns det absolut inte.
Kanske var det istället nyttigt att få några smällar på näsor och fingrar i början. För att liksom vakna till och förstå att det inte kommer gå av sig självt den här säsongen heller.
Samtidigt känns det som serien är jämnare än någonsin, alla lag slår alla och är man inte på hugget smäller det direkt, oavsett vad motståndaren heter.
Härligt för oss som tittar på givetvis, och en skön utmaning för alla spelare.
Till sist kan jag inte låta bli att hylla Christian Mattsson. Vilken lirare. Ingen hittar passningar som han, ingen hittar skottlägen som han. Ingen kan göra dragningar som han.
Möjligt att han har en del brister i sitt defensiva spel, jag vet inte. Men som underhållare är han helt i en klass för sig.