Med tanke på den satsning som görs, med tanke på den trupp som har byggts – då gick det förstås inte att säga nej när Patrick Russells namn dök upp på marknaden och dansken öppnade för att lämna NHL.
Klart att Niklas Persson & Co slog till då.
Det hade jag också gjort.
LHC-koppling, stor och stark, jobbar hårt, lagspelare som ska göra andra bättre.
Frågetecknet?
Spetsen.
Låt vara att det inte blivit mycket speltid, och om så i en defensiv roll, men 28-åringen har inte gjort mål på två år. Det är onekligen något oroväckande, oavsett nivå och oavsett vad.
Centrarna undantagna är Brian Gibbons och nu Patrick Russell de enda nyförvärven på forwardssidan och som det ser ut hänger fortsatt mycket på Broc Little när det gäller produktionen. Jag gillar gjorda värvningar, de känns genomtänkta och bra, men nu är det upp till bevis att visa att det finns kvalitet nog för att avgöra matcher och för att lyfta till slutspel.
Russell i en kedja med ovannämnde Little och Markus Ljungh för att med sin tyngd skapa utrymme där?
Det är nog ingen dum gissning.
Det sägs att det i någon dryg vecka har pågått ett olympiskt spel borta i Japan. Men jag vet inte. Jag tror att det började först i helgen.
Har tidigare berättat om den så kallade medaljkampen med en mig närstående med nederländska rötter. Innan Daniel Ståhl och Simon Pettersson snurrade runt i ringen och kastade till sig diskusmedaljer hade Sverige tagit noll pallplatser och det lilla landet – till ytan lika stort som Småland – sexton. I allt från simning till kast med liten skateboard. Jäkla tur att inte skridsko är med också.
Vi har haft handbollsdamer och fotbollsdamer att glädjas över, men inte så mycket annat och inte många har levt upp till det där med att vara bäst när det gäller.
Men nu jäklar.
Se upp världen. Nu kommer vi. Nu har blågula hoppet tänts.
Nu har vi passerat Bermudas, San Marino och Uganda i medaljligan.
Ståhl och Pettersson gav oss något att tro på och det var så vackert och en av svensk friidrotts största kvällar någonsin. Sanslösa Sarah Sjöströms silver var guld värt och med tanke på armbågsskadan hennes kanske största prestation någonsin. Sen fick jag till och med förhöjd puls av Josefin Olssons silverrace i segling.
Och vet ni vad? Det var bara början. Sverige har förmodligen aldrig haft en större guldfavorit än Armand Duplantis, jag är helt övertygad om att damlandslaget i fotboll snart spelar final, som det sett ut kan Jamina Roberts & Co göra det samma och…ja, det kan bli en kul vecka i Tokyo det här.
Nu när OS äntligen har börjat.