Säg så här: med spelaren Mikael Håkanson i laget tror jag inte att LHC hamnat så illa till som man gjorde den här säsongen.
Nu tar han över som tränare och det känns spännande.
”Det är klart att det finns likheter med hur han var som spelare”, säger sportchefen Peter Jakobsson och blir det så är mycket vunnet.
En sak vet jag: ska du ha framgång i sportens värld måste du ha några som leder. Som helt enkelt sätter stopp när det är på väg att bli för dåligt. Som kan ställa sig i omklädningsrummet och ryta till. Som kan visa känslor genom att dra av en klubba och visa att nu är det banne mig allvar. Som inger förtroende. Som gör andra bättre.
Känslan är ju att den kraften och dynamiken var något som faktiskt saknades under vintern som var.
En Mikael Håkanson. En Niclas Hävelid. En Magnus Johansson (som ännu mer ledde med sitt sätt att spela).
Assisterande sportchefen Tony Mårtensson har många gånger berättat om hur den typen av spelare var med och formade honom när han en gång kom till Linköping och jag är helt säker på att det är just det som fått LHC att välja det här spåret i tränarjakten.
Jag vet att många i klubbledningen anser att det är (och har varit) för bekvämt och jag tror att den tränartrio som inledde den gångna säsongen var lite för lika i sina sätt att vara. Det kommer att bli ett delvis annat ledarskap. Det har hur länge som helst tjatats om högre krav och att leva upp till det blir kravet (!) på Mikael Håkanson.
Som jag känner honom kan det vara rätt man för att få jobbet gjort.
Så många proffsigare spelare har jag inte mött i det här yrket.
Sen ska man ha respekt för att det är ett stort steg att gå från assisterande tränare till huvudansvarig med allt vad det innebär. Det har hänt att det har gått alldeles utmärkt – Niclas Gällstedt i Brynäs! - och det finns exempel på motsatsen.
Bert Robertsson är ett närliggande exempel.
En jättebra tränare – som visat sig fungera bättre vid sidan av någon huvudansvarig.
På det sättet är det förstås en chansning och därför borde LHC snarast möjligt presentera Ante Karlsson i ledarstaben. Man ska inte underskatta den erfarenheten och det skulle ge oprövade Håkanson viktig stöttning när det blåser (för det kommer det att göra).
Karlsson hade varit ett säkrare val där du vet vad du får – men knappast ett val med samma potential att lyfta. Rätt eller fel? Det får resultaten utvisa. Men nog känns det som ett rätt fräckt val i en värld där tränarkarusellen snurrar och allt som oftast fastnar på samma namn.