En dryg månads fotbollsspel efter en lång och abstinensfylld vår och utöver publik eller inte är det en annan fråga som dykt upp med ojämna mellanrum.
Rotera eller inte rotera?
Jag tycker att det för ofta blir för mycket.
Det är så klart viktigt med belastning och att inte gå över den fysiologiska gränsen, inte minst med ovanligt intensivt matchschema, men försiktighetsåtgärderna kan också kosta. Spelare kan behöva vila, men det får inte gå ut över resultatet i en match.
Om inte annat blev det väldigt tydligt när toppjagande LFC häromveckan tappade 2–0 till 2–3 mot bottenkämpande Umeå. Så kan gå när det ska förändras. . .och det blir för mycket. Med Nilla Fischer kvar på planen i stället för på bänken i slutet hade det aldrig rasat så. Aldrig. När andra samtidigt tog för dåligt ansvar blev det en minst sagt dyrbar läxa som kan kosta i jakten på topp tre.
LFC har mer djup i truppen än de senaste åren, det skiljer inte lika mycket mellan startelva och ersättare, men just nu finns fyra spelare på skadelistan och då är det svårt att få bredden att riktigt räcka till. Och i ivern att inte pusha spelare för hårt är det lätt hänt att poäng kastas bort i stället för att roteras hem.
Tittar du på herrallsvenskan är det rätt tydligt. IFK Norrköpings Jens Gustafsson har spelat med i princip samma lag i match efter match, medan flera andra tränare valt att rotera nästan till förbannelse. Det kan så klart få konsekvenser framåt hösten med fler skador och mer slitage. Men bättre att vinna matcher här och nu än att spara spelare för att de möjligen kan bli slitna senare under säsongen.
Magnus Wikman, assisterande förbundskaptenen, var på plats när Örebro till slut besegrades på Linköping arena och även om han garanterat frös när han gick därifrån (tänk att det kan vara så mycket november i juli) fick han ett värmande besked med sig.
Nilla Fischer gjorde inte många fel i LFC:s backlinje, ser allt starkare ut och håller bara kroppen har inte veteranen gjort sin sista landskamp. Nu ledde hon försvarsstyrkorna, var så bra som hon behöver vara och såg till att gästernas spelmässiga övertag trots allt inte gav så mycket konstruktivt framåt.
LFC spelade inte bra, men skapade mer och borde definitivt ha gjort fler mål. Och strunt samma hur det såg ut. Det var segern som var viktigast.
Nu väntar närmast Göteborg, Kristianstad och Rosengård och för att hålla sig kvar i toppen behöver snarast möjligt hittas tillbaka till hur det såg ut i allsvenska upptakten. Mest oroande: skadan på Frida Leonhardsen Maanum. Är det några spelare som LFC inte klarar sig utan så är det just Fischer och Maanum.