Storpubliken hittade till innebandyn, men frågan är om innebandyn hittade fram till storpubliken.
Högst tveksamt om ni frågar mig.
Här gjorde annars Linköpings IBK det mesta rätt. Presenterade ett attraktivt huvudnummer i samband med distriktslags-SM och lockade med fri entré när Superligan flyttade in i hockeytemplet Saab Arena för en afton. Och väl i arenan bjöd Libk på ett högklassigt modernt arrangemang där klubben verkligen utnyttjade anläggningens möjligheter och komfort.
Dessutom kom storpubliken. Runt 6000 åskådare enligt bedömarna. En strålande siffra för innebandy, förstås, med en strålande möjlighet att sprida sportens förtjänster ut till en bredare massa.
Men, det fanns dock ett men.
När PR-maskinen som bäst behövde en glimrande insats gjorde Libk säsongens blekaste match och uppträdde som allt annat än ett topplag. Helsingborg spelade å sin sida en smart och skicklig "borta-innebandy", men det var inget som direkt förhöjde upplevelsen. I en arena av det här slaget behövs det, oavsett idrott, både känslor och tempo för att man ska trivas som åskådare, men av detta såg vi ingenting den här kvällen.
Själv vet jag att innebandysporten kan bjuda på så mycket mer, så mycket bättre, men jag kan också förstå om en nyfiken "förstagångsbesökare" på en innebandymatch blev väldigt skeptisk till Superligans produkt efter en sådan här match. Och rimligtvis borde det funnits ett flertal sådana besökare den här aftonen i Saab Arena.
Pratade om saken med hemmaspelaren Marcus Johansson efter matchen och han var också grymt besviken på lagets insats och dess eventuella följdeffekter.
"Här hade vi chansen att visa vad Linköping innebandyklubb står för och så blir det så här. Väldigt tråkigt att vi inte kan bjuda till bättre och alla förutom Robin (Laakso) i målet var riktigt jäkligt kassa. Nu får vi titta oss i spegeln och rannsaka oss själva. Det här var en chans till marknadsföring som vi inte tog vara på, inte alls", sa Johansson som själv ser ut att ha tappat allt självförtroende i sina avslut.
Libk har annars gjort en överraskande stark säsong så här långt och blivit ett topplag. All heder för den prestationen och en applåd till tränaren Johan Astbrant som är orädd i sin coachning och som fått upp konkurrensen i truppen. Men jag kan ändå inte låta bli att känna en stor osäkerhet kring lagets fortsatta öde här under vårsäsongen. Tomrummet efter fotskadade Martin Karlsson som missar resten av säsongen känns enormt och chansen att nå en hägrande SM-final har, som det känns, minskat drastiskt. Tyvärr.
Till sist hoppas jag ändå att det här med en nyårsmatch i Saab Arena kan bli en tradition i Linköpingsinnebandyn. Publiken, och spelarna i Libk, förtjänar en andra chans.