Framgångsreceptet: Lagmoral före stjärnglans

Årets LFC är kanske det mest anonyma på länge. Men det är också ett av de mest spännande – och ett lag som toppar tabellen.

Lagmoralen i årets LFC kan bli en nyckel för att motbevisa skeptikerna.

Lagmoralen i årets LFC kan bli en nyckel för att motbevisa skeptikerna.

Foto: Peter Jigerstrom

Krönika2020-07-11 19:56
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För knappt ett år sedan förlorade Linköpings FC med 2-0 borta mot Eskilstuna, detta trots en synnerligen namnstark LFC-trupp. Det var början på en svag LFC-höst med förlusten mot dunderjumbon Kungsbacka som absolut bottenmärke. 

I år är det ett mer anonymt LFC som tar sig an den allsvenska toppen. Ett jämnare LFC med inte lika mycket stjärnglans runtomkring sig men med en kapacitet och en lagkemi nog att vända underlägen mot exempelvis ett hårt spelande Vittsjö. Det är också ett LFC som likt dagens match mot Djurgården klarar att hålla en ledning trots en relativt svag insats. 

LFC:s manager Olof Unogård har flera gånger betonat hur lagmoralen höjts betänkligt i årets LFC-lag. Hur det är en ny sammansättning av spelare som sluter upp och samarbetar. Hur scoutingen i år varit mer noggrann än någonsin och kanske framförallt hur personkemin varit en avgörande faktor i valet av nya spelare. 

Nu har det visserligen bara gått tre omgångar av årets allsvenska. Segern mot Djurgården kanske inte var alltför övertygande och det är såklart svårt att sia hur det här LFC-laget kommer att se ut när det nu vankas ett betydligt mer intensivt spelschema, inklusive dubbla långresor till Norrland. Men det går inte att komma ifrån att det är ett moralmässigt starkare LFC som just nu toppar den allsvenska tabellen. Därtill är det ett lag med stor potential från talanger som Johanna Alm och nytillkomna Sophie Bredgaard. 

Innan coronaviruset slog till spelade LFC borta mot en av årets favoriter, Göteborg FC, i Svenska Cupen. Snålblåst och kallt på konstgräset i Göteborg och det var en cupmatch där LFC var det tydligt svagare laget. Det var en cupmatch där det slogs ut med armar åt felpassningar och där det var svårt att se hur LFC skulle kunna ha någon chans att hänga med i årets allsvenska. Skulle årets säsong bara bli en fortsättning på den svaga hösten? 

"Coronaavbrottet" och ett par nya spelare in har vänt på det myntet. Rejält. Matchen mot just Göteborg den 4:e augusti kommer bli en batalj och jag är inte alls övertygad att det är Göteborg som kommer dra det längsta stråt. 

Årets LFC kanske inte har lika mycket profiler, inte lika många namnkunniga spelare som tidigare år. Men, kanske är det ett av de mer spännande LFC-lagen sedan guldåren. Kanske kan det här bli grunden till ett LFC som orkar slåss i tabelltoppen?