Öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två, sa en gång Djungelbokens skapare Rudyard Kipling i ett av sina mest klassiska citat.
Fritt översatt till hockeyvärlden:
Träningsmatcher är träningsmatcher och tävlingsmatcher är tävlingsmatcher och aldrig mötas de två.
Det kändes rätt tydligt i svinkalla ishallen i Västervik, där folk uppenbarligen inte var särskilt nyfikna på det där med SHL-hockey. "Typisk träningsmatch", sa Dan Tangnes, LHC-tränaren, och naturligtvis hade han rätt.
På sitt sätt var det typiskt att Vilmos Gallo, ung och hungrig ungrare, var den som visade mest attityd och fick upp hettan med att ge sig in i röran och skicka motståndare till utvisningsbåset.
Prestige i luften och chans att spänna musklerna mot det lag som satte stopp för det som länge var en framgångssäsong i fjol?
Nja.
Nu vann Växjö välförtjänt med 3–1 och det säger naturligtvis inte ett dugg om hur det kommer att se ut framåt våren.
Men ändå.
Två toppkandidater i vinter?
Snarare troligt än otroligt.
Trots att vi inte såg så mycket av det nu har båda lagen något spännande på gång, men är så klart inte framme än.
Med mycket resande och matchande på slutet, inga poäng på spel och en inramning som lämnade rätt mycket i övrigt att önska var det inte alls oväntat att det blandades friskt i spelet och den här gången var det mest på minuskontot. Inte minst måste LHC få bättre ordning och inte bjuda på så mycket på slarv och felpass i närheten av eget mål.
Ett slags stresstest där inte tillräckligt många klarade utmaningen.
"Marcus (Högberg) fick för mycket att göra", sa tränar-Tangnes.
Rätt.
Där också.