3–1 mot Brynäs innehöll absolut en hel del skönhetsfläckar, det är fortfarande väldigt mycket som behöver bli bättre, men det gav tre poäng och i rådande läge är det faktiskt strunt samma hur det ser ut. LHC behöver också en söndagsseger mot Karlskrona för att kunna gå på landslagsuppehåll med en trots allt hyfsat god känsla.
Det är resultaten som räknas – och den här gången var det ett mer fungerande och konsekvent försvarsspel som låg bakom triumfen. Jonas Gustavsson, målvakten, tog revansch efter svaga insatsen senast, men fick också mycket bättre hjälp. Trots att Brynäs rent spelmässigt var snäppet vassare i två perioder skapades inte så där vansinnigt många öppna lägen.
Nu är snart en tredjedel av serien avverkad och finns tankar på att slåss i toppen, och det gör det, är det dags att visa det.
Nu.
I match efter match, i period efter period.
Dags att visa att det här laget inte är överskattat utan faktiskt kan leva upp till högt ställda förväntningar. Då krävs inte minst en tuffare attityd, bättre värderingar i spelet och att bemästra en högre fart. Även när motståndet är tuffare än så här.
Vi kan alla vara överens om att det inte varit någon vidare höst, men som tabellåtta har nu LHC en poäng till Luleå på direktplats till slutspel och ytterligare två – med två matcher mer spelade, jag vet – till fyran Malmö.
Och inte minst: det är tio poäng ned till Brynäs som spelade SM-final i våras.