Hämtade OS-guld i himlen – och då gjorde det bara ont

Efter några häftiga veckor är det över. Här är inte nödvändigtvis det absolut största, bästa och viktigaste – men här är OS i Tokyo som Sportens Per Bergsten minns det.

Sju bilder som på ett eller annat sätt finns med i Per Bergstens sammanfattning av OS-veckorna i Tokyo.

Sju bilder som på ett eller annat sätt finns med i Per Bergstens sammanfattning av OS-veckorna i Tokyo.

Foto: Montage (bilder från Bildbyrån)

Krönika2021-08-08 10:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Mamma Mia: Vad skulle spelas i högtalarna efter Henrik von Eckermanns, Malin Baryard-Johnssons och Peder Fredricsons historiska guld om inte Abba? Mamma mia vilken rysare, mamma mia vilken uppvisning.

Tårar: Oj, vad det kändes i hjärtat när det brast för Caroline Seger och tårarna kom. Det kunde ha blivit det perfekta slutet att minnas. Det blev bara det hemska slutet att glömma. Och hur ont det än gjorde: chansen fanns där att ta, men Sverige tog den inte. Idrott blir inte brutalare än så.

Citat: ”Som när man ser en film där slutet är sämst. Man blir så upprörd. Den här filmen som var så bra, hur kan den ha ett så dåligt slut?” (Hedvig Lindahl)

Östgöte 1: Stina Blackstenius är nu tidernas bästa svenska OS-målskytt. Snart i en större klubb i en större liga.

Höjdare: Var går gränsen för Armand Duplantis? Ingen vet. Det vi vet är att svensk idrotts största stjärna hämtade ned ett OS-guld från himlen och att den där gränsen inte är nådd än.

Kvällen: OS-guld till Daniel Ståhl, OS-silver till Simon Pettersson. Två svenska friidrottare på samma prispall för första gången sedan OS i London 1948. Idrott blir inte vackrare än så.
 

Expert 1: Per Johansson på handbollen. Så insatt, så rak och så ärlig. 

Expert 2: Jag har ju alltid varit förtjust i Miro Zalar på Radiosporten.

På tal om det: Radiosporten är alltid lika trevligt sällskap under sådana här veckor.

Modigt: Två av spelens största stjärnor, Simone Biles och Naomi Osaka, talade öppet om psykisk ohälsa. Svenska Jenny Rissveds likaså. Karusellen snurrar allt snabbare och frågan är om det framöver kan förändra villkoren för idrott på allra högsta nivå.

Ovärdigt: Den sorglustiga följetongen kring avsparkstiden inför fotbollsfinalen var bara pinsam och visade hur mycket Fifa bryr sig om fotbollen i OS. Det vill säga inte alls.

Utdelning: En person tog tre medaljer. Starkt jobbat, Sifan Hassan.

Östgöte 2: För 25 år sedan gjorde Malin Baryard Johnsson sitt första OS. Är det någon som är svensk ridsport så är det hon.

Färg: Neongult. Eller om det möjligen var grönt.
 

Trist: Den olympiska huvudarenan, med plats för 68 000 åskådare, gapade tom så när som på deltagare och funktionärer. Frågan är vad den ska användas till nu. Vaccinationscentral?

Ofattbart: Amerikanska NBC har betalat motsvarande 70 miljarder kronor för sändningsrättigheterna av OS fram till 2032. 70 000 000 000!

Östgöte 3: Alla som trodde på Maja Nilsson i OS-final räcker upp en hand.

Handbollsmorsor: Johanna Bundsen, Linn Blohm, Jamina Roberts och Johanna Westberg.

Fråga 1: Hade inte Discovery råd med ryggstöd på hela sin soffa i OS-studion? Såg något obekvämt ut för dem som satt till höger.

Armbåge: Sarah Sjöströms. Ett silver kan inte vara mer guld värt.

Har ni fest, eller? Gabriel Sandör kikade in i OS-byn – och så fick han åka hem.

Tjatigast: Jag ska inte tjata om det hopplöst trista med ständiga reklamavbrott, bara att inse att det tyvärr behövs, men är så vansinnigt trött på stenskott och ”Andreas på Carglass”.

Östgöte 4: Jonna Andersson var en av många som lämnade OS i tårar efter straffrysaren.  
 

Bra så in i Norden: Sverige har Duplantis och Ståhl, Norge har Warholm och Ingebritsen. Fyra av världens allra hetaste friidrottare. Coolt.

På tal om Norge: Sandvolleygutta!

Musiksmak: Gick inget vidare för svenska dressyrgänget, men jag hörde att Juliette Ramel hade ”Thunder road” med Bruce Springsteen som favoritlåt. Borde ge extrapoäng bara det.

Kramp: Gott om svenska segrar i judo, brottning och boxning var det ont om.

Fråga 2: Var hittade Discovery alla sina experter?

Det visste jag inte: Att segling kunde vara så spännande.

Det visste jag: Har så svårt att förstå det här med dressyr.

Östgöte 5: Felix Claar var en av handbollslirarna som inte nådde samma höga nivå som under VM.
 

Som väntat: Tv-sändningar från stora mästerskap ska allra helst sågas. Det är sen gammalt. Men nog sjutton har Discovery gjort det bra?

Däremot: Hade vi gärna varit utan en del kommentatorer och experter som hejaklacksledare. Och hur proffsig Henrik Johnsson än må vara, är det inte ytterst märkligt att han får kommentera sin egen fru?

Beslut: Vaknade av en slump 03.56 natten till söndag. Övervägde att se bronsmatchen. Somnade om. Gjorde jag rätt i.

Argast: Novak Djokovic.

Tankeställare: OS-medaljörer ska inte vara 13 år. Barn ska inte tävla i OS. Barn ska vara barn. Punkt.