Ni vet hur det är.
Det är det sista som man minns.
Så:
Det blev 6–3 i hemmamötet med Oskarshamn och Linköping HC kan gå på juluppehåll på slutspelsplats och med en trots allt rätt skön känsla. Efter en flygande start kändes det så onödigt att det för en kort stund ens blev spännande, men det var tre poäng och när Bert Robertsson & Co vaknar upp på onsdagsmorgonen är det bara segern som betyder något.
Med tanke på förutsättningarna var det gott nog. En och annan tycker kanske att vi tjatar om det här med den digra frånvarolistan, men det är faktiskt inte alldeles enkelt att låta bli. Nästan alla så kallade klyschor stämmer, men inte den där om att ”vi spelar alltid med bästa laget”.
Sicket skitsnack.
Klart som korvspad att inte LHC hade bästa laget på plats i Saab arena. Det krävs inga särskilt djupgående hockeykunskaper för att förstå att så många som möjligt behöver komma tillbaka för att det ska bli mer konkurrenskraftigt mot inte lika formsvagt motstånd.
Skador och annan frånvaro är en del av den här världen, men under de senaste veckorna har råttet varit mågat, eller hur Per Ledin nu hade valt att uttrycka det.
Med 21 matcher spelade står LHC på 27 poäng och återfinns på plats nummer tio i en minst sagt haltande och pandemimärkt tabell. Det går alltid att diskutera betyget, men med tanke på avslutningen, utbredd coronasmitta och antalet skador skulle jag ändå säga godkänt. Känslan är ju att det gått åt rätt håll och då har också poängen ramlat in med helt okej fart. Det var starten som var för dålig och påminde för mycket om den i fjol.
Då tog det ännu längre tid innan det gick att skönja en ljusning. Nu blev bortaspelet bättre, defensiven vässades till och Niklas Lundström gjorde det allt bättre i målet. Nu hade Lundström en sämre kväll och fortsatt tror jag att målvaktssituationen kan bli ett bekymmer när det tuffa matchandet inleds efter jul. Det kan bli för sårbart där.
Ska resan uppåt i tabellen gå vidare måste målvakten vara på topp och Jussi Rynnäs visa något som han bara högst glimtvis visat så här långt. Sedan är det förstås så att frånvaron av Broc Little kommer att kosta poäng. Det är bara frågan hur många. Men finns inga pengar att värva för ska inte heller värvas, även om det måste spridas en viss oro när man ser hur klubbar runt omkring trots allt förstärker.
Tränarens jobb är att få ut det bästa av laget och totalt sett hade jag högre förväntningar på Bert Robertsson än så här. Det hade han säkert själv också. Utöver det som redan nämnts är det positivt att det blivit mer av eget spel och att tänkta nyckelspelare som Jonas Junland och Oula Palve fått, och tagit vara på, större roller.
Höstens spelare får man väl ändå säga att Markus Ljungh varit. Inblandad i det mesta. Det var mycket snack om den höga prislappen, men nyförvärvet har verkligen levererat. Inte alltid, men påtagligt ofta. Spelare som Nikola Pasic och Max Lindroth har också tagit större kliv än vad åtminstone jag trodde. Inte minst den sistnämnde. Höstens överraskning i min bok.
Höstens flopp?
Den taskiga starten är svår att komma ifrån. Alla skador likaså. Ett annat svar är att det inte blivit mer offensiv produktion på exempelvis Niko Ojamäki (ett mål!) och Andrew Gordon (inte ett mål!). Ytterligare ett är att Jussi Rynnäs inte varit den förstakeeper som han värvades för att vara.
Jag hade LHC som sjua i mitt tips inför säsongen och så högt tror jag inte att det slutar. Men jag har gärna fel, så det är bara att täppa igen käften på en tvivlande reporter.