Före LHC–Rögle träffade jag Nick Sörensen för ett långt snack som ni kan läsa här intill. Han såg fram emot matchen, sa att han hoppades på tre poäng till båda lagen och att det skulle bli spännande att se vilket lag som ville mest.
Några timmar senare fick vi svaret.
LHC ville hur mycket som helst – och fick betalt för det.
Tre poäng till in på kontot, fjärde raka vinsten och det börjar alltmer kännas som att det där otäcka kvalspöket mot all förmodan faktiskt är på väg att jagas bort. Men ytterligare någon seger lär behövas och lika bra att ta den direkt mot Luleå på lördag.
Då kan det bli några betydligt mer angenäma veckor i väntan på att allt ska avgöras.
Det är inte klart än, absolut inte, men säg så här: oron borde vara betydligt större i Jönköping och Gävle nu.
Oavsett vilka lag som hamnar i kvalserien är det ett misslyckande. Skulle HV tvingas till kval är det rent av en av de största skrällarna i SHL:s historia. Brynäs har å sin sida 46 raka säsonger i högsta serien och om LHC totalt sett under säsongen har fått ut lite för pengarna har HV och Brynäs fått ut ännu mindre.
Om man inte visste bättre hade det varit omöjligt att tro att detta LHC-lag alltså är det samma som under stora delar av de senaste säsongerna slirat omkring och haft svårt att hitta någon som helst kontinuitet och stabilitet.
Tänk att så mycket faktiskt kan förändras.
Så mycket mer sammanhållet. Så mycket effektivare. Så mycket mer attityd.
Eller för att göra det ännu enklare:
Så. Mycket. Bättre.
Som Extreme Makeover. The hockeyedition.
Mot serieledaren och hajpade guldfavoriten var det skön puls, mycket känslor och bra fart. Klart njutbart att stå på läktaren och se ett lag som strider för livet. Det är förstås många som ska ha beröm för förvandlingen och Daniel Eriksson och Johan Åkerman har verkligen tagit chansen när de fått kliva fram och ersätta sparkade Bert Robertsson. Men när jag står i Saab arena och ser hur det ser ut undrar jag om inte Niclas Hävelid kommit in och ska hyllas lite extra för att man på det här sättet fått ihop defensiven på ett grymt sätt i många matcher.
Jag vet inte, men nog känns det som att LHC spelar Hävelid-hockey just nu. Ungefär som backen spelade själv under femtielva säsonger i NHL och när Sverige tog OS- och VM-guld.
Och titta gärna hur många segrar det blivit med David Rautio och Mattias Bäckman på isen.
Det är ingen tillfällighet.
Visst fanns det nu inslag där det blev väl passivt och stillastående, men med den här desperationen och effektiviteten blev det seger ändå. Blåmärken försvinner, men poäng gör det inte. Det minns jag att Jim Brithén sa redan på sin tid för snart 30 år sedan.