Sitter i Stångebrohallen, ser hur LHC förlorar mot Djuregården i genrepet inför SHL-starten och funderar på vad det säger inför det betydligt viktigare som börjar på lördag.
Inte ett dugg.
Så låt oss släppa det för nu – och nöja oss med att konstatera att det blev väl uddlöst i offensiven. Skjuter du 43 skott på mål är det för dåligt med bara ett mål – även om Broc Little saknas.
Och allra viktigast: inga skador, även om Sebastian Karlsson olyckligt fick pucken på näsan och för femtielfte gången i karriären såg ut som en mörbultad boxare efteråt.
– Typiskt, sa LHC-veteranen. Men jag är van.
Skrev för någon månad sedan att det, även om mycket ser lovande ut, fanns frågetecken för årets LHC-bygge och lovade att vi skulle återkomma till dem.
Därför:
Hur blir det med balansen mellan offensiv och defensiv?
Ber att få vänta med det. Men jag kommer inte ifrån att det känns en smula framtungt.
Gott om offensiv kreativitet – men kan det saknas en forward för tung slutspelstrafik?
Som det såg ut i går, och stundtals tidigare under försäsongen, är svaret ja. Rakare spel och mer kraft in på mål kommer att behövas.
Exakt hur stora hål lämnar backbjässarna Daniel Rahimi och Jonas Junland efter sig?
Stora. I den hockeybilaga som kom häromdagen och som du kanske läst stack jag ut hakan och tippade guldfest i Linköping framåt våren, men för att det ska bli verklighet är frågan om det inte på vägen behövs värvas en stabil defensivback. Jag tror det.
Kan Gustav Forsling och Gabriel Carlsson ta nästa steg med större ansvar och mer speltid?
För det första ska Forsling komma tillbaka från Chicago, och det gör han nog, men det är upp till bevis under hösten. Till att börja med.
Vem i oprövade målvaktsduon Marcus Högberg och Jacob Johansson får det lyft som någon av dem måste få?
Många med bra koll på hockeyn och som följt allsvenskan under de senaste åren tror på nye Johansson. Själv säger jag Högberg – om han kan slipa bort ojämnheten. Att han stod i genrepet tolkar jag som att han också ges chansen i premiären på lördag.