Videon är inte längre tillgänglig
Linköpings HC förlorar ännu en gång på hemmaplan i SHL-hockeyn och så klart är det många som är förbannade och besvikna. Men jag har tänkt på det en tid och kommer inte riktigt ifrån känslan. Hur mycket bryr sig Linköping om idrotten?
Egentligen.
Det är klart att det finns saker som är så mycket viktigare. Vård och omsorg. Barn och skola. Jobb och ekonomi.
Det tycker jag också.
Men ni får säga vad ni vill; idrottslag har med en stads välmående och gemenskap att göra. Utan att ha gjort någon vetenskaplig undersökning är jag exempelvis övertygad om att idrotten betyder mer i Norrköping än vad den gör i Linköping. Att IFK är viktigare där än vad LHC är här. Skulle man sätta sig ned och lyssna på lunchrestaurangerna tror jag att det snackas betydligt mer om senaste matchen i Norrköping än vad det gör i Linköping.
Jag ska banne mig ta och jämföra någon gång.
Sådana här saker brukar alltid förklaras med klassiska skillnaden mellan arbetarstad och akademikerstad. Mycket möjligt att den stämmer. Mycket möjligt att det bara är en myt. Jag vet inte. Men nog sjutton är det genuina intresset större fyra mil bort?
På onsdagen spelade LHC mot Växjö i Saab arena.
Det kom 4 934 åskådare.
Samtidigt spelade Linköpings SM-finalister i innebandy mot Höllviken i Sporthallen.
Det kom 413 åskådare.
Man glömmer så snabbt, men numera är det givet med toppidrott i Linköping och minst lika bortskämt och svårflörtat som på många andra ställen. För det är så klart inte bara här. Med utbudet i tv-soffan, med antalet matcher och med inte obegränsat med pengar får vi acceptera att det är en ny tid. Det kanske är så det är och ska vara. Att det är en match som inte kan vinnas.
Nyblivna mästarlaget Linköpings FC lockade storpublik till seriefinalen mot Rosengård, men det var en speciell match där samlingen pågått under lång tid. För att verkligen locka publik krävs något extra. Många bryr sig och tycker att det är kul när det går bra. Lika många tycker att det mesta är odugligt när det går dåligt.
Det är sen gammalt.
Men från det till att verkligen engagera sig har steget blivit större.
Matchen mot Växjö?
Tja, ännu en gång alldeles för mycket misstag i egen zon med baklängesmål som följd. Har sagt och skrivit det tidigare: defensiv förstärkning behövs. Eller rättare sagt. Behövdes redan i går. När man så ofta spelar fast sig måste också funderas på vad som kan göras för att både minska ängsligheten och hitta mer framkomliga vägar ur egen zon.
För att göra det enkelt:
Strunt samma hur, men det måste bli ett stopp på läckaget. Det går inte att släppa in så många mål och tro att du ska vinna tillräckligt ofta. För att inte det här ska sluta illa är det upp till Dan Tangnes & Co att hitta en lösning på problemet.
Nu.
En sak till:
Naturligtvis borde Tuomas Kiiskinen ha fått matchstraff för knätacklingen på Ken Andre Olimb. Naturligtvis är det ytterst märkligt att fyra par domarögon lyckades missa det. Naturligtvis kommer han att bli avstängd i efterhand.
Men det hjälper ju varken LHC eller Olimb.