Vet inte om ni hört talas om det, men kungliga nederländska ambassaden har tillfälligt flyttat under sommaren.
Från Götgatan på Söder i Stockholm till Vårbrisvägen i Tallboda i Linköping. Om nu någon sett alla flaggor utanför huset förstår ni varför.
När inte Sverige är med – med tanke på hur Hamréns gäng sett ut på slutet är det kanske lika bra – är det många svenskar som inför VM skaffat sig ett nytt favoritlag. Med Hollandsfödd hustru har jag själv inte ens fått välja. Det hade förmodligen blivit skilsmässa om jag valt något annat än van Persie & Co.
Jag har till och med kalsonger som är orange.
När jag under de här veckorna pratar om kung pratar jag inte om Carl XVI Gustaf utan om Willem-Alexander. Nämner jag fotbollsstjärna är det inte Zlatan utan ArjenRobben jag tänker på. Svensk herrgårdsost? Glöm det. Här är det Edamer som gäller. Skäller jag på någon domare som inte blåser rätt skriker jag ”klootzak” eller något ännu värre.
Gissa om det jublades hemma, eller på ambassaden om ni så vill, när Spanien utklassades för någon vecka sedan. Nu väntar åttondelsfinal mot Mexiko och förmodligen ännu mer. Skridsko framlänges och baklänges är stort i det lilla landet som inte ens är större än Småland. Tulpaner och väderkvarnar likaså. För att inte tala om fotboll. I VM-tider som dessa är det ännu större.
Om några veckor tar vi guld.
Då blir det fest på ambassaden.