Jens Bollius: IFK:s problem börjar bli angenäma

Det brukar sägas i lagidrott att inget lag är bättre än sin bänk eller sina spelare på läktaren. Det krävs fler än de som spelar för att laget ska hålla, och dessutom leverera resultat, en hel säsong. De spelarna som bara spelar ibland kan vara oerhört viktiga.

I IFK Motalas bandylag satte vi frågetecken på förhand inför årets elitserie. En aning för tunn trupp. Juniorer under inte riktigt redo än, och eventuella veteraner som motionerar lite för rostiga. Känsligt läge för de skador och sjukdomar som alltid kommer.

Problem blev det också snabbt av olika sort. IFK fick ett tag knappt ihop full bänk, vilket bevisades av att Mattias Sjöholm, tränaren som snart är 50 år, fick ta med sig skridskorna till Hälsingland, redo att byta om till matchdress mot Bollnäs.

Krisen kom, men krisen hanterades. Det blev inte att övertala några veteraner, men Olle Nordlund och Aleksandr Koljagin lånades in från Finspång, vilket har vänt situationen. Jag märkte av det på pressläktaren mot Frillesås, segermatchen med 4-1, att IFK-truppen plötsligt börjar bli bred. Med bland andra avstängde Anders Persson och unga nyförvärvet Simon Fröjd. Båda är uttagningsbara till annandagsderbyt mot Vetlanda BK, vilket skapar angenämt laguttagnings-huvudbry för Sjöholm. Tränaren behöver inte fundera på om han ska lira igen trots att tröja 17 pensionerats. På måndagen räknade han med att Koljagin skulle komma på träning och Olle Nordlund trodde han säkert skulle göra fler matcher i vinter.

Att redo spelare till och med finns på läktarplats nu är förstås välkommet. Nu kan Motalalaget till och med kosta på sig att vila slitna spelare om det krävs, och det kan bli avgörande om laget ska nå slutspel när matchprogrammet i elitserien blir ruskigt tätt framöver. "Vi får in ytterligare spets, bra att ha alternativ", säger Sjöholm som tycker att IFK kunde fått med sig poäng mot Vänersborg, Bollnäs och Västerås, men att skillnaden nu varit att laget fått utdelning.

IFK hade 15 hörnor mot Frillesås, utan att göra mål, men det tycker jag inte är mycket att kritisera. Något skott var på mållinjen. 15-3 i hörnor visar mer att IFK dominerade och att segern var rättvis. Gällande Philip Floréns två straffar fokuserar jag gärna på viktiga målet i första halvleks tilläggstid, i stället för missen i andra halvlek. Man kan inte göra mer än att vinna och då tycker jag att det positiva ska överväga.