När Paul Lindvall för några sedan valdes till ny ordförande i Linköpings FC sa han: ”Om klubben nöjt sig med att vara mittenlag i allsvenskan hade jag inte tackat ja. Jag vill sikta mot toppen, SM-guld och Champions league”.
Nu kan vi konstatera att LFC är precis där och exakt det som man inte vill vara.
Ett mittenlag i allsvenskan.
I ingenmansland.
Jag trodde inte att det var så illa, men på de tio senaste allsvenska matcherna har LFC tagit en seger. En enda. Det var en bra start, men efter det nio poäng av 30 möjliga. För lätta att såra, för dåliga på att vinna. Typ så.
Man ska nämna saker vid dess rätta namn och toppsatsande LFC är på väg mot ett misslyckande. Just nu sexa, med 18 poäng och med två tredjedelar av säsongen avverkad. Serieledande Rosengård har tagit mer än dubbelt så många poäng och ned till nästjumbon Piteå är det inte mer än sex poäng.
Det är för dåligt.
Man kan säga att det är mycket kvar och att LFC fortfarande kan ta sig upp på den Champions league-plats som varit det uttalade målet i ett par säsonger nu. Visst. Men bittra 1–2-förlusten mot Örebro häromsistens var en ny smäll och vad talar för att det plötsligt ska bli så mycket bättre? Jag är den förste att applådera om det vänder, men tabellen ljuger inte. Spelarmaterialet har helt enkelt inte räckt till för att vara ett topplag och leva upp till sin egen självbild.
Fotbollsvärlden förändras, tunga namn har lämnat och inte ersatts med samma kraft och kvalitet. Sedan offensiva motorn Frida Leonhardsen Maanum försvann till Arsenal har inte LFC vunnit och det är förstås ingen tillfällighet. Tittar du på laget nu har det blivit för smått och kraftlöst.
Det är klart att ovannämnde Lindvall har ett ansvar, liksom bland andra tränaren Andrée Jeglertz och klubbdirektören Frida Andersson. Tillsammans med spelarna får de dela på det. Sen är det ju också så att det inte heller varit bra att byta en massa tränare efter guldet 2017. Sånt lever kvar.
Linköpings FC slåss mot tuffa ekonomiska förutsättningar och hade behövt lyfta för att öka intresset i stället för att den allsvenska vardagen mest skulle kännas grå. Nu står klubben inför ett vägskäl och det ska bli spännande att se vad som händer framöver. Storsatsning för att ta tillbaka förlorad mark – eller ett steg tillbaka för att börja om och ge det tid för att hitta till toppen igen?
Sjutton vet om inte det andra alternativet just nu vore att föredra.