Inget VM – den här gången känns det inte lika trist

Sverige missar VM i Qatar och den här gången känns det inte lika trist som vanligt.

Jesper Karlström i duell.

Jesper Karlström i duell.

Foto: Bildbyrån

Krönika2022-03-29 22:48
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag vet inte om det är att nästa VM spelas när det är vinter här eller att det är ett diktaturmästerskap i ett korrupt land utan mänskliga rättigheter och taskiga arbetsförhållanden som väntar. Men när jag ser Sverige spela avgörande play off-match i Chorzow – inte långt från krigets vedervärdiga fasor i Ukraina – slår det mig att det här inte känns lika viktigt och spännande som det faktiskt borde.

Som ofta pricksäkre DN-krönikören Johan Esk uttryckte det häromdagen:

”Det vore kul om Sverige gick till VM. Det vore trist att se Sverige åka till Qatar.”

Nu vet vi att det sista inte är aktuellt.

Klart att alla tycker att det är hemskt det som händer i Qatar – och lika klart att alla åker dit ändå.

Det är mycket i en på många sätt farlig värld som borde bojkottas, men blir det bättre för att någon enstaka nation inte åker till VM? Jag vet inte. Det allra största felet är förstås att mästerskapet, precis som det var med OS, av skrupelfria Fifa-styret placeras i ett land som inte borde ha det.

Sverige gjorde fram till 0–2 en bra match i Polen. Efter det fanns inget kvar. Janne Andersson gamblade i sin laguttagning med framåtlutad balans och oprövade Jesper Karlström på mitten. Den sistnämnde var utmärkt före paus, men för vårdslös när Polen fick straff. Och Marcus Danielsson drällde med bollen före andra målet.

Det är sådana misstag som du inte har råd med i sådana här sammanhang. För att inte tala om för många missade chanser.

Mycket har förändrats sedan Janne Andersson tog över som landslagsboss efter Erik Hamrén. Då var det klassisk svensk modell, med laget först och utan några riktigt stora stjärnor att tillgå. Det tog oss till ett antal mästerskap, men med flera spännande offensiva krafter är inte spelet längre lika effektivt och vägvinnande.

För att uttrycka det slarvigt: bättre spelare ger inte alltid bättre lag. Eller ännu slarvigare: då hade vi spelet, men inte spelarna. Nu har vi spelarna, men inte spelet.

Mot Polen var det hela havet stormar på slutet med Forsberg, Svanberg, Kulusevski, Isak, Elanga, Karlsson och Ibrahimovic på planen samtidigt. Naivt kan det kanske låta spännande, men fungerade som vanligt inte alls. Det blev bara felbalanserat och sjutton vet om några av dem ens rörde bollen.

Märkligt? Nej. Fotboll.