Det kom 140 åskådare för att se Linköping HC efter ännu en jätterysare ta en nödvändig seger i andra SM-kvartsfinalen mot SDE. Den svenska damhockeyn lever i ett publikmässigt vakuum och för att det ska skapas något intresse värt namnet krävs en SM-final eller något liknande.
Sen kan man ju tycka att det är synd att kommun och klubbar inte gör mer för att höja temperaturen. Att det inte syns mer vad som nu faktiskt är på gång med avgörande slutspel i diverse idrotter i Linköping.
Under hela säsongen flaggas det på stadens bussar när LHC-herrarna spelar i Saab arena. När damerna lirar flaggas det inte alls. Uppenbarligen inte ens i slutspelet, enligt min högst ovetenskapliga undersökning tidigare under onsdagen. Det må vara en struntsak, men något säger det och några slags signaler skickar det ändå.
Nu har de här lagen spelat nästan tio hela perioder på drygt 50 timmar och inte konstigt att det såg tröttkört ut. Finaljagande LHC hängde mot repen och gjorde en allt annat än bra insats mot tabellsjuan, fick mängder av domslut emot sig men lyckades att hitta ett sätt att vinna. Beröm för det.
Linnea Johansson avgjorde med 2–1-målet och det krävs att de bästa spelarna visar vägen framöver också. Nu har slutspelet börjat och då är det dags att steppa upp. Seger i torsdagens tredje och avgörande match? Vågar jag nästan lova efter den energiboost som det här måste ha gett.
LHC-kaptenen Madelen Haug Hansen fick två matchers avstängning för matchstraffet i måndags och det kan man ju tycka vad man vill om. Det som känns mest pajasaktigt är att beskedet om avstängning kom så sent som bara några timmar före nedsläpp nu. Det är bara för dåligt.