Om ett och ett halvt år ska Linköping HC enligt klubbens egen tuffa vision spela SM-final. Nu har jag just sett hur en stark vändning i bortamötet med Malmö och tänker att det är ruskigt långt dit. Är det ens möjligt? Inte så mycket för att läget är som det är i tabellen utan mest för att coronan kommit in som en objuden gäst och förändrat precis allt.
Vad är treårsplanen värd nu? Jag kan erkänna att jag tycker synd om dem som jobbat med den ambitiösa plan som kändes spännande och efterlängtad när den kom.
Första året blev ett misslyckande och det ska alla inblandade ha kritik för.
Men vad av den – förutom en spelartrupp som hann byggas och som med facit i hand kostade för mycket – finns kvar? Pandemin kom och sedan dess är inget sig likt. Det som gällde då gäller inte nu. Det nya strategidokumentet höjde kraven på och utanför isen och innebar att det inte fanns något att gömma sig bakom. Men efter coronautbrottet är läget ett helt annat och skillnaden mellan fattiga och rika kommer bara att öka.
Nu handlar det inte om att fortsatt satsa mot SM-final, nu handlar det mer än något annat om att överleva. Så illa är det. Hur mycket av planerna går att förverkliga? Det kan inte satsas si eller så många miljoner mer för varje år. Det kan bara satsas si eller så många miljoner mindre.
Ned i papperskorgen med strategier och kalkyler. Som sagt: hur mycket är de värda nu?
Allt handlar inte om pengar, men mycket gör det och det är mer eller mindre omöjligt att göra en satsning mot toppen utan dem. Som Johan Hemlin, sportchef i SHL och tidigare på samma jobb i LHC, uttryckte det i en intervju på hockeynews.se häromdagen: ”I år har vi en stor ekonomisk och sportslig utmaning. Nästa år tror vi att det blir en gigantisk ekonomisk utmaning.”
Det är två meningar som säger ganska mycket.
Och då hjälper det inte ett dugg med vackra ord på ett papper.
Ska det finnas någon chans för LHC till en topp tio-plats måste Malmö hållas bakom i tabellen. Jag kan inte se något annat. Därför var det illa att inte från start kunna prestera mer i en så viktig match, men också starkt att till slut hitta attityd och ett sätt att ta sig tillbaka in i den samma.
Applåd för det.
Så viktigt att Niko Ojamäki fick göra första målet – och att Broc Little hittade rätt igen efter nio mållösa matcher.
Oj, så mycket han behövde de här målen. Oj, så mycket LHC behöver att han gör just det.
Däremot fortsätter målvaktsmatchningen att förvåna mig. Sex matcher i rad med Jussi Rynnäs på bänken nu. Märkligt. Sjutton vet om inte det är något på väg in där