Det var nog inte bara jag som ängsligt blickade mot Mjölby hockey inför säsongen. Stjärnor försvann i nån slags massflykt efter den bittra kvalmissen i våras och ett ekonomiskt stålbad väntade klubben där a-laget drabbades värst. Unge och oerfarne Jacob Karlborg måste haft en av hockey-Sveriges mest otacksamma uppgifter när han klev in i rollen som sportchef och skulle rädda det som utifrån kändes som ett sjunkande skepp.
Men Karlborg fick ut maximalt av sin minimala budget och fick till slut ihop ett lag som ska spela alltvåan efter jul. Det är bara att lyfta på mössan (även om jag ogärna gör det i smällkalla TMH arena) för den bedriften. Det trodde jag aldrig. Nu väntar en betydligt roligare vårsäsong med matcher mot bra lag.
Samtidigt som vi med all rätt ska hylla höstens trupp kan man fundera på hur förra säsongens lag kunde misslyckas med uppdraget att gå upp i division 1. David Bremer, Marcus Schelin och Christian Andersson-Gran gjorde sammanlagt 122 poäng i grundserien och ytterligare 59 i alltvåan. Anton Dunåker var en av seriens bästa målvakter när han hade rätt dag, slitvargen Martin Carlberg kunde spela i SHL enligt tränaren Erik Vikström och Mattias Alvarsson var en klippa i defensiven. MHC hade maximal otur i kvalserien, javisst, men laget borde ha säkrat platsen i ett tidigare skede.
Mjölby lär inte ta steget upp den här säsongen heller, men det känns inte som det viktigaste just nu. Klubben har skapat en positiv känsla kring a-laget där flera unga killar jobbat till sig en plats. Kanske är det nu den svårflörtade Mjölbypubliken ska hitta till arenan för att se sitt lag?