LÄS MER: Hälen smärtade – men inte förlusten
SE MER: LFC-basen om stämningen på VM-festen
Det finns mycket man kan säga om Peter Gerhardsson som tränare. Att han är feg? Kan man inte säga.
Det sades att det var en viktig match mot USA, att det alltid är viktigare med resultat än prestation (fråga KosovareAsllani) – och så väljer svenske förbundskaptenen att mer eller mindre skicka ut en B-uppställning mot världsettan.
Sju förändringar jämfört med senast.
Fyra VM-debutanter.
Caroline Seger och ovannämnda Asllani utbytta efter paus.
Och den som påstår att hen hade gissat på den startelvan ljuger så att det sjunger om det. En VM-match blev som en träningsmatch. Det är faktiskt så det känns och jag undrar om det rent av inte var rätt smart.
Gick till Stade Océane i Le Havres utkanter med vetskapen om att det i mästerskap handlar om att på smidigast möjliga sätt ta sig vidare från gruppspelet och att vinsterna mot Chile och Thailand inte sa ett dugg om hur det här ska sluta.
Då var det en smula chockartat att när vi nu skulle få det första blågula testet i turneringen så kändes laget på bänken lika vasst som det på planen. Åtminstone hälften av spelarna kommer att bytas ut till nästa match. Igen. Det är inte utan att man hade velat vara en fluga på väggen på svenskhotellet när elvan presenterades häromkvällen. Det måste ha varit ganska många som blev chockade även där.
Peter Gerhardsson kommer naturligtvis aldrig att erkänna det, men inte sjutton går det att tolka på annat sätt än att tankarna redan fanns på det som väntar framöver – och att vägen vidare ser ungefär lika tuff ut oavsett vilket. Eller om han tänkte att ”äh, vi vinner inte den här matchen ändå”.
Detta sagt tycker jag som sagt att han faktiskt har en poäng.
Innebär det att Glas, Fischer, Eriksson, Rubensson, Rolfö och eventuellt även Hurtig kommer in med mer spring i benen till åttondelsfinalen går inte att säga att det var så dumt. Innebär det att chanserna att vinna nästa match som verkligen betyder något (det gjorde inte den här) ska jag inte sitta här och skriva att det var fel.
Till och med lite småkaxigt. Lite amerikanskt. Även om det faktiskt påminde mer om Algarve cup i mars än om VM i juni. Det måste ha varit ett tufft beslut att ta och han har garanterat tänkt efter före. För mycket, tycker säkert en och annan.
Det skulle mycket till för att världsnian skulle skrälla med ordinarie lag och att göra det med de här förutsättningarna var snudd på omöjligt uppdrag. I synnerhet med blytungt baklängesmål redan efter ett par minuter.
Nu blir det försvarsstarka Kanada i åttondelsfinal och det blir nog så tufft. 50–50, eller nåt sånt. Sen, om det vill sig väl, Tyskland och hellre det än ett hemmadopat Frankrike, om du frågar mig.
Bara två LFC-are i startelvan: Kosovare Asllani och Stina Blackstenius och båda gjorde det med beröm godkänt. Jobbade hårt och fanns med i en del av det som trots allt skapades framåt.
De borde få spela nästa gång också när Sverige kommer med A-laget.