Om LHC slagit Luleå för någon vecka sedan hade det varit tio poängs skillnad i slutspelsjakten.
Nu?
Efter en vecka som ändå innehållit en överraskande seger mot serieledaren Växjö är det bara en poängs differens. Det säger något om vilken uppgift som LHC står inför. Med Brendan Shinnimin i spetsen börjar det norrbottniska spöket flåsa i nacken, har fått upp farten och blir inte lätt att hålla bakom framöver (med så många fler insatser som den mot Timrå i lördags blir det rent av omöjligt).
För att LHC-herrarna för första gången på alldeles för länge ska spela slutspelshockey i Saab arena krävs att man har fyra lag bakom sig och frågan är vilka. HV och Malmö definitivt. Brynäs också. Men sen?
Med form, inneboende kapacitet och nyvunnet självförtroende finns en uppenbar risk att Luleå ska passera. Jag har länge trott att Oskarshamns defensiva brister skulle spela ett spratt, men så blir det 6–1 mot seriens bästa lag och jag vet inte riktigt vad jag ska tro längre. Det finns inget lag i hela serien som har en så tydlig spets.
Topptippade Leksand och Rögle svajar, LHC har båda lagen kvar att möta på hemmaplan, och…ja, det kanske är där som chansen finns. Det blir en nyckelmatch i Luleå på torsdag och sen gäller till att börja med att vinna så många hemmamatcher som bara är möjligt. Mestadels mot lag på nedre halvan, så chansen finns.
Det här kommer att bli ett jäkla race och det skulle inte förvåna mig om LHC–Leksand i Saab arena i slutomgången 9 mars blir avgörande.
Tänk om.
Wow.
Är det inte märkligt hur mycket som kan förändras på bara ett par dagar? LHC tog bussen till Timrå och…ja, det blev en lång resa för lite.
Hemmalaget kom till spel med nyvunnet självförtroende och med osedvanligt hög energi.
Gästerna?
Kom inte alls.
Förrän det var för sent.
Uppenbarligen var det inte full laddning och koncentration när pucken släpptes och även om förstås Klas Östman & Co har ett stort ansvar faller det allra tyngsta på spelarna. En av säsongens blekaste insatser, om ni frågar mig. Om man är snäll kan man applådera uppryckningen i slutperioden, men den var trots allt förgäves.
Så här ska det banne mig inte behöva se ut så länge med så viktiga poäng på spel. Spel på trekvartsfart, slarv med detaljer och för många som inte gjorde jobbet fullt ut. Ofta snackas om att ”vi var inte där” och det var en rätt passande beskrivning för hur det såg ut.
LHC. Var. Inte. Där.