För en nörd av andra världskrigets historia är orten Kharkiv, eller Charkov som det också kan stavas, en bekant plats. Det var här som striderna började fram och tillbaka mellan tyskarna och ryssarna på den blodiga östfronten 1942-1943. Historien märks också på de monument och minnesmärken från Sovjettiden som står lite här och var i den gröna, men jämfört med Sverige lite slitna och betonggrå staden.
Nu 75 år senare är det här en plats där lugn och fred råder. Det är de ukrainare jag möter noga med att tillstå. Det är tryggt och säkert och inte som det östra Ukraina där ett lågintensivt "inbördeskrig" pågår.
Det som påminner om Ukrainas konflikt med Ryssland är i så fall att Shakhtar Donetsk, ett av Ukrainas stora lag i världsfotbollen, på grund av oroligheter permanent gästspelar på Kharkivs fina EM-arena Metalist stadium.
Kharkivs eget lags närtidshistoria har på sätt och vis också med Ryssland att göra. Herrlaget var uppe i Europa league-spel, men för fem år sedan flyttade huvudsponsorn till det stora grannlandet och klubben gick i konkurs. Nu försöker nystartade Metalist 1925 ta sig tillbaka till högsta serien, och kanske Europaspel igen.
Tills dess är det damerna som får fixa fotbollsäventyren. Damklubben heter egentligen Zhytlobud (ukrainska) eller Zhilstroy (ryska), men eftersom Uefa inte tillåter företagssponsrade namn kallar sig klubben Kharkiv internationellt. Zhytlobud har vunnit ukrainska ligan en rad gånger, men nu är det första gången som laget kvalat in till huvudturneringen i CL.
Man kan tycka att LFC, som gästar från en stad på 140 000 invånare, borde vara lillasyster till ett lag från en tremiljonersregion. Men så är det inte. I Kharkiv är Zhytlobud det lilla laget, även om hela truppen sägs vara proffs, som utmanar den stora klubben. Ukrainskorna är inne på en sannsaga som nu har ett kapitel som handlar om att vinna mot kända Linköping.
Det märks att det är stort med CL här. Kharkivs damer har tidigare mest spelat match på sin träningsanläggning men får nu inta stans stolthet Metalist stadium, med plats för 40 000 åskådare. Arrangörerna hoppas på 3 000-4 000 personer mot LFC. "Det är mer känslor i damfotboll och då betyder publiken mer. Jag hoppas verkligen att folk kommer nu", säger Kharkivs coach Valentyna Kotyk som får det att låta som att det här mötet med LFC är hennes spelares livs match. Man förstår att det vore hur stort som helst att överleva ett steg till.
Jag vet vad drömmar betyder så här får LFC verkligen se upp. Jag pratade med LFC:s veteran Johanna Rasmussen på resan till Ukraina. Hon var motståndare till LFC i Umeås tröja, när den berömda matchen på Folkungavallen spelades 2009. Då kom hela 9 000, ett publikrekord som ännu står sig för svensk klubblagsfotboll på damsidan. Då hade LFC den där drömmen om guld, och den tydliga utmanaren i Umeå.
Nu är det ombytta roller. Kharkiv lever sin dröm och LFC är den som utmanas. Linköpingslaget kommer att få kämpa för att gå vidare.