Först och främst. Det här var för dåligt LHC. I den första perioden kändes som någonting var på gång, men sedan föll allt pladask. Tempot gick ner drastiskt och stundtals kändes det riktigt omotiverat. En kollektiv kollaps.
Men jag väljer att lyfta fram den positiva gnistan som fanns i den här matchen: Johan Södergran.
Efter att han varit borta på grund av en befarad hjärnskakning var han tillbaka på isen igen – hungrigare än någonsin. Inför matchen tänkte jag att det kanske inte är bra att ha för höga förväntningar på denna junior. Inte ska väl årets genombrott få en allt för stor roll och tyngden på sig att han måste leverera? Men oj, oj, oj! Han kom tillbaka på isen med dunder och brak och växer mer och mer för varje match. Att han hade varit borta ett tag märktes inte för fem öre. Det är bara synd att inte energin han ger smittar av sig lika mycket som man önskar.
När det är stressat på isen håller han i pucken och lugnar ner spelet, när han kommer in i zon utmanar han och tar den enkla vägen mot mål och han gjorde också ett otroligt förarbete till Derek Roys 1–0-mål. Den här killen kan bli hur bra som helst. Förlåt för att jag svär, men fy f-n vad bra han är. Så som han spelar nu är det bara att boka biljetten till JVM.
Lite negativt också: Huvudtacklingen som Daniel Widing ger mot Viktor Svedberg hör inte hemma på isen. Det var länge sedan jag såg en så ful tackling i svensk hockey efter alla diskussioner om hjärnskakningar. Respektlös och totalt onödig när Svedberg inte är puckförande. Förväntar mig en längre avstängning – och att granskningsnämnden sätter ner foten ordentligt.