Efter två mer eller mindre misslyckade säsonger ska Linköpings FC tillbaka till allsvenska toppen.
Så är det tänkt.
Jag är ledsen, men just nu kan jag omöjligen se att det på allvar ska bli någon strid om SM-guld på Linköping arena. Inte i första hand för att inte LFC är tillräckligt bra. Utan för att LFC inte är tillräckligt många.
Antingen måste det läggas mer pengar på spelartruppen eller också är de spelare som redan finns där för dyra, vilket gjort att budgetutrymmet i stort sett redan är förbrukat. Oavsett vilket behöver det på något sätt rättas till för att det ska bli trovärdigt.
Jo, jag gillar en hel del med hur truppen satts ihop utifrån önskat spelsätt.
Men det är det här med storleken.
För tunt.
För skadekänsligt.
LFC kan säga vad de vill, årets lag är inte byggt för att vinna guld, det är byggt för att vända en negativ trend, men framförallt för att göra bästa möjliga av rådande ekonomiska situation. Det känns inte realistiskt med drömmar om guld.
I skrivande stund finns bara 14 utespelare att tillgå och ytterligare en är, eller har i alla fall varit, på ingång genom ett lån från en annan allsvensk klubb. Låter som en breddvärvning i så fall. Samtidigt har efter påtryckningar givits klartecken för att plocka in ytterligare en spelare och då skulle det till slut landa på 16.
Det är tunt även det, men kan möjligen gå (guldsäsongen 2016 använde sig LFC av i stort sett bara 14 spelare, men det var exceptionellt och dessutom ett av Sveriges bästa klubblag någonsin). Det är definitivt en balansakt på slak lina.
Med Michael Cocozzas miljoner från i höstas finns egentligen för första gången i klubbens historia ett eget kapital värt namnet. Det är viktigt att det sparas mer än det slösas, jag håller absolut med om det, men har du som ambition att komma ut i Europa krävs en tydligare satsning för att nå dit.
Problemet är ju också att truppen redan från början är skadebenägen med Nilla Fischer och Lina Hurtig som två exempel på nyckelspelare som har en historik som oroar. Vad talar för att de nu ska kunna spela alla matcher? Och med bara ett F17-lag bakom finns inte heller många att fylla på med. Det vore inte rättvist mot någon. Allra minst gentemot unga talanger som bara i något undantagsfall är redo för spel i högsta serien.
Nyförvärvet Johanna Ahlm spelade förra torsdagen 90 minuter med U19-landslaget i italienska Neapel, gick upp klockan tre på natten för att hinna med ett morgonflyg till Köpenhamn och sedan tåg till Växjö för att LFC skulle få ihop fullt lag till träningsmatchen där.
Det säger rätt mycket om läget.